En svensk stiger.

Luna Jupiter
Mercury Sol

Otyg, att rikesprisandet frontas av fransyska. Sanningen är dock att Nordens sak är Europas sak; Europas sak är Nordens sak. Även Frankrike är itu, med nära på förtvinad parisisk prydlighet.

Kär medsyster drömde jag hade tilltro till Valthornet, hur jag uppgiven skrek att jag skall vänta honom. Sjärnnatt förflöt & i min tur drömdes hur jag, när lockarna föll i ljusa flätor om vardera sida hjässa, Valthornet mötte, Han var solklart självfallen & han var stor på Jorden.

Yvette Mimieux.

Ett valthorn (från tyskans Waldhorn) / är ett bleckblåsinstrument som utvecklats från det ventillösa jakthornet till signal- & posthornet. / WIKI.

Falkhallen 1971.

Har onekligen sett ett & annat vad gäller lovande framsteg i det land som tillhör Svea flora, fauna & folk - & jag tror på seger. Lika plötsligt som subtilt; sedan var det över - det tilläts ta vid.

Men det skall sägas att jag - fastän var snövit björk att viskas med & lingon för mun att vattnas av - har känt mig vara i ett frustrationens fångenskap, även nämnvärt oönskad & näst intill fördriven. Först när 1 måne cirklat sedan tjeckiskt härkommen, kan jag ur ro tala för vad hjärtat slår för, där i Nord.

Carl Larsson

Sverige är en kulturell högborg. Allt vad sinne kan förnimma har vi skapat enastående att njutas. Att så kan yttras om åtskillig kultur gör det icke desto mindre sant när det är sagt om Sverige. Att 'vi' i denna ynka rynka i dunkelt tidsrum publikt presenterat homoerotisk fulteckning med ohälsosamt rultiga herrar, är endast ett genant misstag att åtgärda & definierar ej vår hela historia el. själ; snarare den rovgiriga stölden av den - av vad som är skönt & vad som är sant.

Vår natur är skön, i elegant sommarprakt & stilla vintervila; ej evigt växande i vulgär absurdrum, så som tropiks vidunder av påträngande plantor. Att vi har tusentusentusentalet björkträd & vidsträckta bärmarker för allemanshand, är nationalskatter. Häxpotenta örter ståta friskt ur aska, blod & befruktnings mylla; lejonros beska, brännässlas hetta & renfanas sup. Där påträffas också söta småsmultron & än sötare bleka päronfrukter. Ljuvast här ändock de blygsamma blå berg vilka vuxit ur sten; fjällvärlden & dess lila ljunghedar, dess mystikens smaragdnorrsken & primala polartrollkonst, skall vi vara evigt tacksamma över.

Evigt.

I naturmark & kulturväv är den magi vars harpa spelar folket; av latitud & altitud, bytesdjur & boskapsdjur & odjur, samt allt vad kan växa & den mineralhalt som följa till kroppen. Arkitektur & orkestrar & ståtande salar, faluröda ladugårdar & livrika ängar.. & så språket - det språk jag skriver när jag skriver för Dig; av moders tunga bemästrat så som inten av annan lingvistisk konstruktion skall komma att bemästras. Vore det inte för kärleken till denna tungokraft vore ej denna skrift.

Sverige är skogarnas djupa grönska & hjortron med grädde serverat till frasig gjutjärnsvåffla; flora, fauna & folk - vad här är & vad här kan vara; kan älskas. Hjärta må ej bulta för folk som är fä men i sanning att hjärtat bulta för Folket - för var människa vem vet vem vill vem vågar vem agerar. Envar vem visar oss förtjänta av en annan framtid än vad vi hänvisats till: Det Nya Sverige (FÖR MINA MEDSYSTRAR) skall av nordiska mödrar, krigare, muser, intellektuella & hårt arbetande komma att förgöras.

Carl Wilhelmson / Juniafton, Värmland 1902.

Ingen nämnd,
ingen glömd -
alla vilka
vet, vill, vågar, agerar
av vikt.

De tre vita männen.

Luna D Node
Ursids

Morgondagen solitär i Brno; sötgräddigt saffransris & apelsin, apelsin nejlikekrönt & konstskapelser för mina händer. Eventuellt mässvisit med östorkester, för afton. Förrår bjöd norrländsk midvinteryule, dessförinnan likt nu allena, i centralportugisiskt Coimbra där jag hade bo. Bo, & hjärtats oro.

Velat finna Man - ljus & grann; stolt & stark. Huvubry beskrivet: ALLENA; gav o15 sonika upp, & valde hem i Portugal vars kostnad lovande för konstnärsskap & sol gödande kålbädd. Trots att dess brunt markerade herrar icke tilltala tycket - men, när jag givit upp att finna svensk herre att lycklig lyda hade jag givit upp att alls leva i par.

Inte förstod jag då vad sedermera Ísland, California & Česká Republika skulle lära mig: att män i andra vita riken inte är som män i Sverige - att vita män vill ha mig & visar det; tar.

Om än naïvt ambivalent, valdes - rationellt - att finna mig i självaron. Emotionellt ville det sig annorlunda - hur kan annat bli, för trånabrud i fertil blom. Självfallet ficks dåndimp när en Nordlig passerade, & gäckande hopp när en andres blå blick möttes. De två vita männen, kallades i decembermåne dessa sydeuropeiskt vistandes julmirakel vilka fick mig att invänta en ytterligar; de tre vita männen, skall komma.

Den tredje vita mannen var i Stockholm & jag kvickt i hans famn; det året i nytänd politisk glöd - vettlöst villig av hans visdom & visioner. När DE FRIA under o17 tydligt profilerade sig som folknonchalanta flumpapegojor fann jag det dock av vikt att söka mig till vitare värld, för att fullfölja gudagivet kall (VERTEBRATA) & finna karl, att mätta det begär de tre vita männen väckte; väcktes ur uppgivenheten. Vad vita utriken visat var värt jordmassas vikt i guld & mark.

Jag valde att deltaga vid Nordiska motståndsrörelsens revolutionsparoll den 3O:e september i västsverige (UTAN PARDON!), & jag valde att sedan Praha-blodad tand (ZVĚDA VÝ) besluta mig: Česko.

Här är det bleknosta alternativet till Portugal - ett prismässigt likvärdigt bergshöjdsland groende av europeisk befolkning, utan fäste för islam (o1O-jämförelse: 5% i Sverige samt nedom 1% i Portugal & Tjeckien) samt genomsyrat av närmre traditionell anda & positiv politik så som frihetliga vapen- (inte i västlandet som i östlandet, men nämnvärt trevligt) & narkotikalagar.

Med upprymd förväntan emotses vad som komma skall. ❤

o1511 Portugal.

Björk.

VENUS SPICA
LUNA PERIGEE

COTTON CANDY SKY (MONA). Will Cotton.

Vandrade längs björknäslänga & ur djupet

Vill aldrig rota mig där björk ej rotat sig.
Vill inte leva i en värld utan björkar.

THE COMING STORM. Will Cotton.

Det fanns en tid då satar vilka folket ej mött, godkände för skogsbrukare att sprida Hormoslyr; att bekämpa björkar vilka tog av näring från monokulturell barrskog. Folket protesterade: det är ett gift, & det följa dis modermjölk. Vad folket tyckte var i klassiskt skeende dock av föga intresse att beakta, för dessa moralkrökt maktfrossande satar som skall gråta blod, svett & tårar när vår RYGGRAD rätats - för ögon att se, för bröstkorg i motkamp.

COTTON CANDY CLOUDS. Will Cotton.

Gyttjevältra.

Luna Jupiter + A Node
Mercury Öst

ϟ föredrar att jämföra levnadsfärd med bergsbestigning, ty vi stiga från jord sträckta mot stjärnor. Av detta skäl, när drift uppstå att förakta en medmänniska vilken är upplevd vara allt för långt bakom mig, påminner jag mig om att jag förr var i fjärran lokalisering & än är i fjärran lokalisering ty bergshajk är ledd av starka, överlägsna mästare för vilka jag är intet mer än ynklig prick på horistonten.

Men har börjat ifrågasätta om jag överdrivit sympati när grad av patetik begrundas, ty visst folk tycks ej ens klättra; dom grisrullar i gyttja nedom stenig bergafot - för förhalande & smutsiga för att någonsin hinna ifatt - när himmel skall absorberas i oss är dom föraktliga än täckta av skit, veka & vämjeliga ty dom gjorde sig aldrig omaket att fylla lungorna de sina med liv.

Tålamod & ödmjukhet är viktiga drag, men gränsdragning nödgas. Om inte gränsdragning, kommer den mänskliga arten att hindras nå harmoni innan nalkande storm sluka oss så som gyttjevältrare sluka feghet & horribel disciplin.

Månne är somliga medmänniskor för jävla dumma, för jävla veka & för jävla degenererade; månne är somliga medmänniskor inte genuina medmänniskor, utan endast gyttjevältrare som förstör färden för resterande & resterande av oss är föga perfekta - ej ens nära - men ej heller för jävla dumma\veka\degenererade (endast lagom ovärdiga & av främst vikt: nyfikna på att växa.

Mörkaste av äkta nakna tankar, ty är ärligt vansinnigt äcklad & så länge vi föredrar Älska oss oavsett vad före Älska att utveckla oss kommer den mänskliga normen att fortsättningsvis vara absurd; vår framtida evolution kommer inte att vara en vacker syn.