Krea.
o16/o17/o18
o16 Munkavle.
o18 Ögonbindel.
»I början av 9O-talet sade du att din mission liknar en gerillaverksamhet & att du hade mer gemensamt med CIA än vad folk trodde. Vad menade du med det? Alla artister vet att dom inte kan säga exakt vad dom vill hela tiden. Det gäller att ändå smyga fram sitt budskap, fast på ett mindre uppenbart sätt. Det är lite CIA över den processen. Det gäller att kunna säga vad man vill säga utan att bli halshuggen. Av makten.«
o17 Halshuggen. (Detalj)
o18o7 Riga - Jūrmala: skapar Eldbäck.
Tecknat svart på vitt, från jungfrufärden till region Baltikum.
Eldbäck.
Magnetisk manet.
En fena på fisk.
Ur Det fullföljda livet.
Påsk var en skapelsens tid.
o18o4o2 5 minuter från Älvsbyn.
Norr - Stockholm tur & retur via järn utmed barr & björk, min Osprey verktygstyngd av poesi, kamera & färgolja.
o18o326 Ser.
Före färd drogs sista strecket på det guldkantat vakna beställningsverket Ser (36OKR med frakt: KONTAKT för förfrågan); aquarelle sprudlande kulört som fjädervide, påskkärringskind & barns dignande karamellägg.
Likaså guldkantad, var Levande svensk dikt från fem sekel - I, i klaviatursamklang. Är det ryggradens makt som få den spelande hänryckt, undrades när instrumentets inre organ sågs spelas; dess ryggrad ge liv åt melodi - & min stämma andades inbundna ord. Dårskap om svensk kulturs tidlösa dikt förtvina när det är hög tid för dess renässans. Dårhusämnet Gustaf Fröding - Det borde varit stjärnor, strålar klarast i vårvalv.
Prototyp av poesi: Ryggrad.
Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne
som länkar & spänne
& stråldiadem om ditt hår,
där silverljusa skira & svagtgyllne bleka
små strimmor sågos leka
likt strimmor, dem ett norrsken i kvällrymden sår.
Din fot var späd & liten, din vrist var fin & spenslig,
din väg var så enslig,
& blygtförnäm & skygg var din gång,
du liknade de syner, som drömmarna väva,
de lysa & sväva,
& stjärnor de bära om håren till spång.
I skimret om din panna var sorgen & musiken,
men frusen, besviken
av toner, din visa på läpparne låg.
Din växt var full av gratie, men aldrig fick den följa
sitt väsen att bölja
med frigjort behag i var linjevåg.
Ditt huvud höll du lutat som säven för vinden,
& blek var du om kinden
som blekaste blomst som i skogsmon står,
men mörka som en kvällhimmel ögonen sågo
mot länder, som lågo
för fjärran & skumt för en blick som vår.
& alltid jag förnam det förpinade ljuset,
det slocknade suset
av gudom, som dör i din blick, i din röst.
Du var mig som en sångmö, som blott vågar viska,
för sjuk bland de friska,
för vek bland de starka med vittvälvt bröst.
Jag tänkte: »Du är rik i att älska & svärma,
att fostra & värma
all skönhet, all kärlek, allt ljus i din själ.
Vad båtar dig din rikedom? - till skam skall den vändas
& trampas & skändas
som skogens viol av en stigmanshäl.«
»I träldom & förnedring din rygg skall du kröka
som slav & som sköka
en gång för din kärleks & vekhets skull.
Ty det, som drömmer vackrast, & det som blickar mildast,
brutalast & vildast
skall brytas mot jord & besudlas med mull.«
Men kanske har det bättre & ädlare gått dig
- när mänskorna försmått dig,
kanhända hava peris beskyddat din gång.
För mig var du en ljusgestalt i nattens tid upprunnen,
vid morgonen försvunnen,
jag minns dig som en stjärna, en saga, en sång.
o18o4o1 Solnedgång - abstrakt/organiskt.
Session no.1 hos urval av nyverk i olja/akryl, penslat på återvunnen kartong; den fattiges duk.
Under året kommer skapelserna sakteliga få form: självporträttet ROT målades tålmodigt under cirka 6 sessioner. Det fiktiva grönlandsporträttet KALALLIT NUNAAT skapades dock vid 1 intensiv session - ett färglager - allena. Skillnaden till trots är de tu ett par av eget tyckes favoriter. Trivs i samspelet; detaljseende tålamod & intuitiv intensitet.
