🦢

Svanens år.

Svanen. (183O)

Från molnens purpurstänkta rand, sjönk svanen, lugn & säll,
& satte sig vid älfvens strand & sjöng en junikväll.
Om nordens skönhet var hans sång,
hur glad dess himmel är, hur dagen glömmer, natten lång, att gå till hvila där.
Hur skuggan där är djup & rik, inunder björk & al,
hur guldbestrålad hvarje vik & hvarje bölja sval;
hur ljuft, oändligt ljuft, det är att ega där en vän,
hur troheten är hemfödd där
& längtar dit igen.
Så ljöd från våg till våg hans röst, hans enkla lofsång då,
& snart han smög mot makans bröst & tycktes kväda så:
Hvad mer, om än din lefnads dröm, ej sekler tälja får?
Du älskat har på nordens ström & sjungit i dess vår.

/ Johan Ludvig Runeberg (1831 - 1877)

S v a n d a g b o k .

o518

Skeendens sammanlänkning i spirande skog, en fröjdens dag jag utan medveten mening graviterade mot lenastenen var vi i vår vår sett ett osynligt svanpar (KOLORIT & KROMATIK) - & utan medveten mening fann jag mig - från strumpläst, angorakjolen, opp till topp, i gräddblek hud - svanvit.

Vid blid gymnastik invid vattnet var jag svanlik - om än, sedan sätesposition i marks torra lav, i angorafjunen, som saktmodigt omsorgsfullt fejades av från stjärtens krön, fann jag: jag var Svanen.

Sällsynt är renhet & tiden är vävd. Hur kan en svan bestå vit när vårjorden är i sörja? Den putsar fjädrarna. I ofelbar frenesi putsar den fjädrarna sina. Sällsynt är renhet gåvokommen, blott & bart. / SVART KATT, VIT SVAN.

o19o5o9.

0707

..vaniljkula från Östra Kajens gelatokiosk. Gräddglassen njöts betraktande solitär svan, som vickande på vita stjärten & ståtande med de vida vingarna, föste molnen ur åsyn. Få är de som känner till, att vädret är ett svanens herravälde.

Änglalika vingar klipper genom eter, för vindselementets åtlydnad; en bestämd, ändock graciös, hyllning till ljuset.

o19o7o7 Karlshamn: 16.2O.

o19o7o7 Karlshamn: 16.4O.

🌹

Rosen är kär. Förrår närmad dess ROSA kosmetik & mystik. Rosens dagg ha i år trängt igenom huds yta, välsignande en मणिपूर-dröm. Dess blad är tungan min när den smeker & dess törn känner mitt hjärtas blod.

R o s e n d a g b o k .

o7o9

Ros betyder Röd.

skriftat. Sol & syre kallade mig att bevista Lugnahems trädgård, & av rosenlektyr; om symbolik, nå inspiration innan vidare ord.

Rosens förvandling, från symbol med sexuell framtoning i grekisk mytologi i samband med Afrodites amorösa eskapader till en mer sedesam & jungfrulik Mariasymbol, förklarar den starka verkan rosen har som kärlekssymbol samt också dess många budskap. / Rosen - kärlek, konst, doft & botanik / Christina Högardh-Ihr, Lars-Åke Gustafsson.

När vind tog vid for jag in & såg i anspråkslös sals dunkelhet, elden för stearinljusen hypnotiskt flamma

i röd.

Sällan har dess like skådats! Som ur potent psykedlika, om än icke så, sågs en för jämnan gul låga förundra, ogul; flamma lös röd, som ros.

I en dikt av okänt ursprung berättas om Chloris, växternas gudinna. Hon promenerade en molnig morgon genom en skog & fann där den döda kroppen av en nymf. I sorgen över att se en sådan vacker varelse död, bestämde sig Chloris för att ge nymfen liv genom att förvandla henne till en blomma. En blomma som överträffade alla andra med skönhet & charm. Chloris tillkallade andra gudar till hjälp med sin uppgift. Afrodite fick bistå skönhet. Chloris make Zephyrus, västanvinden, tillkallades att blåsa iväg alla moln så att Apollo, solguden, kunde ge ljus åt blomman. Slutligen tillkallades Dionysios för att ge blomman nektar & doft. & en ros, med charmerande skönhet & utsökt doft, stod färdig. Även Chloris [likt poeten Sapfo, cirka 6OO f.Kr] krönte rosen till drottningen av blommor med ett daggdroppsdiadem. / Rosen - kärlek, konst, doft & botanik / Christina Högardh-Ihr, Lars-Åke Gustafsson.

o712

Alba betyder vit.

Albarosen är blek, härdig & gammaldags. Om de vita i Lugnahems härd är av alba, är ovisst - visst är, att i Blekinge är de livsornament. Under sorg lade jag en köldens förflutna vår, för den vilda väna - må hon vila i frid - snövit ros att smycka kistan. En gapande avgrund krakelerar; svärta i smulor, av jungfrulik ros.

Att kyssa regndroppade kronfång, smakar skönhet & läkande; bot mot vad är vanhelgat - & rosensmaken är i de naturligt svala dropparna mångt mer potent, än när rosen framfusigt skållats för het brygd. Att med hårda tänder ta av knoppar & full prakt, är bestialiskt & ändock ömt. Icke förty, rådjuret känner vi som en graciös varelse.

Rosengården (Karlshamn, Blekinge) skänkte sällsamt persikotonad ros - månne den brittiskt kultiverade Fighting Temeraire - som gav exklusiv smak till vaniljkula från Östra Kajens gelatokiosk. Gräddglassen njöts betraktande solitär svan..

o19o9

R o s a r i u m . Ett sådant vackert ord för en sådan vacker plats. Jag vill vara i ett rosarium, kanske allra helst vara ett rosarium. Att vara den som betraktar rosen, att vara den ros som betraktas. Är Han i ett rosarium, där han håller min hand så som han höll den & har handens värme mot mitt lår så som hans värme förr strömmat i min kropp, om Han lyfter floret av damaskusrosors töcken från mitt ansikte, om Han då kysser mig & om Han kan fästa sina ögon i mina & säga att Han ser mig, vill jag så gärna, tillsammans med Honom, stilla betrakta rosen. Jag önskar nu, så som allt är, stilla upplösas & åter falla samman, manifesterad som en blek, mångbladig rosenknopp i väntan på att veckla fram min skönhet, för den som ser mig.

Giselle.

o191oo4.

Operascenens franska sagorike; Giselle; Giselle ou Les Wilis - urpremiär 1841, Paris - (Kungliga Operan, Stockholm), skönt av vallmo i kuliss; röd som lantlollans kyssta mun & min sminkade kind, även Vincent van Goghs (1853 - 189O) - The Experience: sammalunda premiär i Paris, 2o19; sedd i Kalmar slott - post-impressionistiska vallmofält, ingav en smula av de la campagne française.

van Gogh berömda verk av en stjärnklar natt visar vyn från asile de Sain-Paul, var konstnären sedan åtskilliga sammanbrott ville balsam. I det egna sammanbrottet av svart september, har dylik atmosfär attraherat. Allt utom de andra dårarna. Att vakna en solbelyst morgon, i vitt sänglinne i ett rum av vit kalk, invid bädden lavendelblom & ingenting önskas av mig. Se med CARL & KARINs ögon; allra mest med Karins. Av illusioner & tête-à-tête har behövligheten av sydfransk vår stillats, un petit peu.

Den franska romantiken binds dock lika så samman med samtida orientalisk visdom, i kardiologi. Kulmen av akt no. 1, när Giselles blåskensfall; död, minner om ett än gåtfullt, medicinskt tillstånd funnet i Japan: Takotsubo, kallat brustet hjärta-syndrom; ett av sorg & chock försvagat hjärta. Brustet hjärta sker främst i Kvinnans mer fragila bröstkorg.

Balettpjäsen är klassisk i synkron enhetlighets vita tutu, en renhet återspeglad i dramats slutgiltiga försoning med den faktualitet som är Kärleken. Giselle förråder inte den älskade & ej heller förrådet hon livet; hon tar ej till vapen mot sin egen kropp. Hon söker famnarna hos de hon älskar; sin moder & sin kärlek. Det är hennes hjärta som sviker hennes existens, sedan existensen har svikit hennes hjärta.

Edgar Degas / Musiciens d'orchestre, 187o.

G i s e l l e .

ADOLPHE ADAM.
Kungliga Hovkapellet.
Scenografi: Tony Straiges.
Kostym: David Walker.

K u n g l i g a b a l e t t e n .

Koreografi: Natalia Makarova (Jean Coralli & Jules Perrot).
Giselle: Haruka Sassa, Minji Nam, Luiza Lopes.
Albert: Dawid Kupinski, Dmitry Zagrebin, Hiroaki Ishida.

Vincent van Gogh / Le verger blanc, 1888.

Brunn.

Österreichs gladgula slott Schönbrunn & Hellbrunn, har närt mig.

Shloß Schönbrunn / W i e n .

Enkelt stros längs enkla boendets Schönbrunnstraße, innebar grundlig visit: morgon-Darjeeling samt Mozartbakelses mousse & pistage, serverat av kafé Gloriettes pelarstödda ståt den paviljong som ha kulles sikt över palatset, är, likväl som slottet Schönbrunns (kejserligt arv) yttre;

oprytt utvikande prudentlig park, sällsynta statyer av älskande par & det andehöjande vattenfallet Neptunusfontänen (enligt Johann Ferdinand Hetzendorf von Hohenbergs (1733 - 1816) vision; av Wilhelm Beyer (1725 - 1796) skulpturerad). Marmorfontänen är formidabel & intet fotografi skall in i evigheten skildra dess spirituseffekt sant.

Neptunus - romersk mytologis havsgudom - har två av havets nymfer (en, den nereidiska gudinnan Thetis; i nordisk saga Rán - hon skall förlösa Akilles vem föds sårbar, ty bunden av den dödlige konung Peleus, förlöses dödlig son) vid sin sida.

Shloß Hellbrunn / S a l z b u r g .

Lockelsen främst det folkloremuseum som, likt Schönbrunns kafépaviljong, är beläget på vys höjd. Muséet nås genom Hellbrunn park, av turkosa dammar & enhörningsverk, i älvdimmas dans över prins & ärkebiskop Markus Sittikus von Hohenems (1574 - 1619) ägor, trolsk.

Vare sig palats, park el. folklor fick hel blick, i litet brådrask - ändock vill försmaken låta påskina att Hellbrunn är en av Salzburgs främsta barockklenoder. Dess celebra Wasserspiele-fontäners lek missades, likväl närsyn på parkens diktade djur; gärna vill jag återvända för att leka kring fontäner & hästars horn.

Sittikus var en egen man med stor passion, varav hugnad för vetenskap, musikalitet & mytologi ses, jämte Hellbrunn historik, i palatsrummens expositioner. Även här nymfsägen - likt för Akilles häl, en sägen om foten som sårbar; tränymfen Eurydikes ankels mortala ormbett, inleder tragedin - förtäljd i notpapir & porträtterad för fontän, jämväl hennes älskade Orfeus.

For the alchemists it was wisdom & knowledge, truth & spirit, & its source was in the inner man, though its symbol was common water or sea-water. What they evidently had in mind was a ubiquitous & all-pervading essence, an anima mundi & the 'greatest treasure,' the innermost & most secret numinosum of man. There is probably no more suitable psychological concept for this than the collective unconscious, whose nucleus & ordering 'principle' is the self (the 'monad' of the alchemists & Gnostics). / Carl G. Jung (1875 - 1961) / Mysterium Coniunctionis, 1956.

John William Waterhouse / Hylas & the Nymphs, 1896.

The symbol is attested in the Huld Manuscript, collected in Iceland by Geir Vigfusson in 1880 (but consisting of material of earlier origin). A leaf of the manuscript provides an image of the vegvísir, gives its name, &, in prose, declares that »if this sign is carried, one will never lose one's way in storms or bad weather, even when the way is not known« / WIKI: Végvisir. The symbol for psychology represents the penultimate letter of the Greek alphabet, [Ψ] psi, which is also the first letter of the Greek word psuche, meaning mind or soul, from which the term psyche arose.. / QUORA: Elsa Ulinnhua