Gryning.

2o3O.

 
 

Viss beska när han sade: »3O-talet kommer inte att komma tillbaka«, som krass replik på yttrat missnöje gällande hur rikets män ogärna bereder utrymme för kvinnor & äldre i de kollektiva reseåken. Men! Som han tog miste..

 

Inte endast tog han miste med avseende på att CHEVALERESQE hövlighet i högsta grad än är vid vigoröst liv, bortom Bottenhav där de nättlemmade bistås av de grövre. Glädjen sjöngo ur mig: Nåja, vi närmar oss år 2o2O - & sedan är det inte allt för länge kvar tills vi åter har trätt in i 3O-talet!

 

Ett förflutet är ointressant att idealisera; så skapas blott barnsliga dagdrömmerier, som far med osanning - men att det förflutnas förankring i oss glömma, skapar kaos. Vi skall vara framtidsvisionära - den enda väg som leder fram är inte den mot stupbranten - & ändock vördnadsfullt respektera vår historia, samt de eviga värden som är vår själsgrodds kosmiska jordmån.

 
 
Frontat av Veronica Lake: för visso 4O-talsikon - men inte heller det var ett särskilt pjåkigt årtionde.

Frontat av Veronica Lake: för visso 4O-talsikon - men inte heller det var ett särskilt pjåkigt årtionde.

 
 

I Smålandsposten skriver Fredrik Haage att: ..en av årets mest lästa artiklar i Dagens Nyheter var Huskvinnans återkomst – & konservatismens förbjudna lockelse”. Som rubriken antyder inte den vanliga slentrianfeministiska trumvirveln. Författaren Greta Thurfjell svor istället högt i kyrkan & bekände sin dragning till förbjudna könsroller. Läsarna fick också bekanta sig med kvinnorna bakom podcasten Della Qdär dessa gör strimlor av feministiska dogmer.

 

Han förtäljer här om o18s högervindar, med artikelexempel & den pod-trios succé jag hävdade som bevismaterial, när jag förrår för sällskapet lovade: det är inte mindre än det konservativa uppsvinget vi kan skåda! Herr Haage har dock ack så fel när han vidare beskriver hur »Seglet fladdrar för att det håller på att slå om till högervind i Sverige

 

Fladdrar! Att Haage är tidningsskribent & ingalunda ett trendorakel finns intet tvekan om. Detta omnämnda ‘fladder’ kunde de tendenskänsliga se för åratal sedan, när fruntimmer täckte sina delikata halsar i polo samt modernt mansfolk rakade hakorna lena & kammade sidbena. Den propra revolten.

 

År 2o19 styr vi osvikligt skutan i konservativ kurs. De inför detta motvilliga betraktas i ökad grad som förlegade & tjurskalliga reliker med mossbelupet medelålders värderingar. Generation Z gör uppror, ty de säger: det är år 2o19! & himlar med ögonen, när en pinsam 35-åring gaggar om kvotering & integrering & tatuering.

 

3O-talet står inte för dörren, men det kommer i rask takt gående längs björkallérnas sus, stegen från dess stövlar, dess nätta trippklackar, kan vi - om vi lyssnar noga - höra ljuda, som en löftesrik melodi om en inte allt för avlägsen framtid.

 
 

*

 
RÁNDOTTIR Hydrabjörksljus. I.jpeg
 
 

A Romance of two worlds.

 

Plötsligt föll det mig in, att det säkerligen var själviskt att bedja Gud om något. Vore det icke bättre att tänka på allt, som jag redan fått, & tacka honom för det? Knappt hade denna tanke fått insteg hos mig, förrän jag greps av en överväldigande känsla av ovärdighet. Hade jag någonsin varit olycklig? undrade jag. & om så var, av vad anledning? Jag började räkna efter alla de välgärningar, jag fått röna, & jämföra dem med mina motgångar.

 

Blaserade nöjessökare skola nog bliva förvånade då de höra, att jag fann mitt livs glädjeämnen hava vida övergått mina sorger. Jag fann, att jag hade syn, hörsel, ungdom, var frisk och färdig, kunde uppskatta det sköna i naturen & konsten & hade en intensiv förmåga att känna glädje. För allt detta, som omöjligt kunde köpas för blotta penningar, borde jag väl tacka!

 

För varje gyllene solstråle, för var blomma som slår ut, för vindens & havets symfonier, för fåglarnas sånger & trädens skugga, - borde jag icke, böra vi icke alla tacka för allt detta! Ty gives det någon mänsklig sorg så stor, att den vida överträffas av den välgärning, som ligger i det blotta njutandet av dagens ljus på jorden?

 

Vi dödliga äro bortskämda barn, - ju flera gåvor vi få, desto flera vilja vi hava, & när vi bränna oss eller såra oss genom vår egen halstarrighet eller vårdslöshet, äro vi otacksamt snara att klandra vår högste välgörare för våra egna fel. Vi ikläda oss svarta sorgedräkter som en sorts mörk protest mot honom, därför att han tagit ifrån oss något särskilt föremål för vår kärlek & dyrkan, men om vi trodde på honom & vore tacksamma mot honom, skulle vi istället bära skinande vita tecken av fröjd, att våra kära äro trygga i den fullkomliga glädjens land, dit vi ock själva åstunda komma.

 

Om vi bliva sjuka eller förlora våra penningar, vår ställningar eller våra vänner, rasa vi emot ödet - ett annat namn för Gud - jämra oss som barn, som slagit sönder sina leksaker. Men solen lyser alltjämt, årstiderna komma & gå, naturens härliga tavlor upprulla sig för oss, allt under det vi knota & klaga & vända bort våra ögon i förbittring.

 

Marie Corelli.

 
 
RÁNDOTTIR Hydrabjörksljus. II.jpeg
 

Natten vill skipa sin rättvisa.

 
 

Ovan är vad det kapitel tituleras, i Vilhelm Mobergs klassiska Rid i natt! (1941), vilket egga starkast.

 
 

När aftonen väl nermörknat, säger en byaman till sin hustru:
- Gack ensam i bädd i kväll. Jag har ärende bort.
Vid samma tid säger en annan byaman till sin maka:
- Lägg dig vid sängen ensam! Jag stannar borta vid läggedags!
Vid samma tid fälles samma ord i andra hus i Brändebol. Hustrurna frågar ingenting, & männen säger ingenting därutöver: på andra sidan stuguväggen kan lyssnare stå, & den som tiger har ingenting sagt.

 

De är trälande män, men icke förträlade ty de är tredskande & missnöjda i sina hjärtan.

 

..bönderna i en fridkallad by skulle bara ha rövens kålbössa att skjuta med. Det har gått en viskning, & den har gått fram ända till fogdens öra: en skum natt skall det klyvas en skalle!

 

Om Brändebols bönder vill taga sin rättvisa om natten, så skall de icke nappas med fogdar & herrehyllare, utan uppsöka den rätte mannen. Men honom känner de endast, aldrig skådar de honom med sina ögon. Deras herre visar sig för dem endast i fogdars & drängars skepnad. De räcker honom icke med yxa, de åtkommer honom icke med järn & stål. Så söker de i stället skipa nattens rättvisa emot dem som han sätter i sitt ställe.

 

De är jordens män, & hon är deras stränga & hulda moder. De när sig av hennes spenar & hon dricker av himmelens dagg, men även av den dagg, som faller av mödan ifrån deras trogna kroppar. Jorden kan icke vara den svalkan förutan, ty den är människans dyrkan & offer åt henne. Men icke av trälhållna män vill hon famnas, icke av trälarnas svett vill jorden dricka! Jorden vill uppbära blott de män, som av fri vilja giver henne sin kärlek, som i frihet lutar sig & höjer sina ansikten över hennes bröst för att taga henne & äga henne.

 

Jorden vill bära fria män
& anamma den ädla dagg, som faller från fria mäns pannor.

 

Publicerat vid åskans första knall.

 

Välkommen - folkfest Boden.

 
 

Besök gärna kulliga BODEN 1:a maj, för att tillsammans med den motståndskraft vars position är främst i riket; NORDISKA MOTSTÅNDSRÖRELSEN, fira i folkgemenskap & demonstrera för dettas sköna värde.

 
 

OBSERVERA: demonstrationerna sker i Ludvika, Dalarna samt Boden, Norrbotten - inte Boden & fjolårs-Falun som av vimsighet & full fokus på egen ort, här hävdas.

 
 

Kom hylla den hårt arbetande fränden samt det svenska folket, det nordiska släktet & den vita européen.

 

Av skäl för att bevara vår själ & med ryggrad nog så rak, skall jag slå följe i region Norrbotten - vetande att åsiktsskiljaktigheter kan vila & värnande vad som är vackert, av vikt, av värde; vad är förnimmet vara sant, skall ha företräde.

 
 

Samåkning rekommenderas: inför DEMONSTRATIONEN I GÖTEBORG önskade jag samåkning från Boden till Göteborg. Jag kontaktade närmsta näste & fick instruktioner. För 5OOKR tur & retur samt i nyvunnet sällskap kunde jag sålunda deltaga. Detta önskade jag redan förra 1:a maj för Dalarna, men tillvaros klartecken kom att dröja & samåkning fanns således ej längre kvar. Lyd ett råd: missa int samåkningen!