15o1
 

Naturens illbattingabrud då grisigt grå moln käftade oss hagel - framtiden är nu - & vi svarade med morska gesten att blotta nakna kinder mot ishimmel; exotiskt rått spa. Promenerade i det lockande klimatet, i mörk skog på våt myr. Häpen! »Kolla!« Intogs av skymningsky. Hon svarade: »Jag ser.« Hon såg: »Symbolen för Evighet.« Östermolnen kreerade den i klassiskt asymmetriskt utförande. Tydligt. »Det är tidens år i år« besvarades »& ögats & dödens.« Besvikelse invid björken: »Inget kukens år i år heller..«

En otillräcklig, asexuell gud vars manslem är eterisk & obrukbar. »..Den januari vi ser upp mot himlen & ser kukar..« Andens dröm om det attraktivt animaliska; att spy äpplet. Skrev memo om tecknet & detta kom precist synkront med »There's a cloud behind the cloud to which I'm yelling.« Konkret abstrakt: symbolen syntes som om bleka frontande moln karvats för att avslöja kulissmolnets bistra nyans, som målad ∞. Sedan, i meandrande bäckar i vintergrön natur, beskådades porlande födseln av ∞, & hur symbolen drunknade i sig själv.