Mercury Super

Fasa för förändringar födande förödande själamarkbrytning, är din & min levnadstid hyfsat ovidkommande - & ändå tycks så vara vad tolkas; diskurs blott kring vår tunna kosmostrå' i tideväv. 

Vad gör det om 1OO år? På samhällsnivå ofta betydande mer än vad det gör om 1 - & om hela 1OO.OOO; & vad gör då det? Vi är förflutna, väl? YOLO & därefter pudrad i gravkista, fri från arvsansvar av Jorden.

Faktum är att jag är mån om vad att kvarlämna - mån om mänsklighetens mognad sedan egoen hädanfärd - & att detta är fundamentalt för åsikter & polemiskt yttrade argument om exv. hot mot KÖNSESSENS, STAM & hälsa - vad, av utveckling att tyda, så småningom må bli. Sällan imorgon, ibland ej under vår tid - dock så småningom. Om detta små småningom bryr jag mig redan idag.
 

I känsla ängslig för vad ske under egna decennier, men än mer så för dettas indicier om framtid - föga åsyftat att asketiskt uppoffra vår tidrymd på futurismens vaga altare, utan att se strävansperspektiv: vi beslutar oss Nu för vad komma skall. Skapandet - inte sexualiteten, sexualiteten endast primitivt närliggande uttryck - är vad särskilt prägla fortvarodrift.

Barn är manifest symbol för vår genomsyrande önskan att verka i urverk bortom vår samtida existens - att försäkra oss om att inte ha varit för intet när förintade av liklarv.

Kreatören, arkitekten, ingenjören, politikens ambitiösa m.fl.; mången vem ej är Moder el. Fader, lever vidare - i samhällsstruktur, influerande kultur, energispillranatur. Vi vill förlösa & gå till historien; inte försvinna - inte att vad vi älskar skall försvinna, & så småningom kommer dessa morgondagar vi i agerandet i dag tar ställning till.