Älskar det arvsvilligt starka, organiska material skinn är. Has i bälten, skor &: väskor.

Under ungår gav mommo mig skinntung axelremsväska, som jag skrev Roots Radicals på & nötte vid strapatser i Stockholm & festivalsmuts. Kanske kan den tvagas ren från ungdumssynd, men det lockar ej när den i skick är lämpad som behållare för minnessparade saker & ting berättande min historia, så som de bleka jeans som näst intill föll i sär (av sig självt; skulle aldrig fått för mig påfundet att saxa i jeans - som en lumpen posör).

Skulle komma att dröja ~ett decennium för mig att bli med ny gammal skinnväska; Roots Radicals sedan flera år otidsenlig i källare, när jag sommaren o16 fann mig skinnryggsäck på Pingstkyrkans butik i Boden - detta efter tid av vilja för just tjusig skinnryggsäck. Den bär blått W: fastnar jag upp & ned i bergsgren blir det M, & räddarna vet att det är jag (Marielle) som dinglar; genialt!

I vår blev det ytterligare en sällsynt funnet skinnryggsäck (ynka 79KR), märkt med Wildeman från Fårhagen, från den guldgruva som är Pingstkyrkans stora butik. Aprilskinn fulländades med en liten handväska (75KR) vars knapp i ben. Tidigare har jag endast haft en handväska; träpärlor i blå & turkos gör den svårtyglad. En i neutralt skinn kan jag bära till till fullos garderob utan att det görs brokigt.

Önskar lycka till i begagnatbutikernas skinndjungler.