Asken Yggdrasil (Alf Henrikson, 19O5 - 1995) en vårens godnattsaga, ur Alfs mun förtäljd, i minne vid minnandet av att sova invid, en nackes fjun & vackra fräknar; värme. Så fann jag den nätta boken i väns inspirerande bokhylla. Skrev för att berätta, fick till svar att

Han precis hade inhandlat Karlfeldt & Lagerlöf; Gösta Berlings Saga synkron med GÖSTA & HILMA. Än mer livad än av litteraturvals utsökta bokbindning, över de stadiga & ädelådrat mönstrade handlederna, skymtande. De var av kropp försiktigt närmad, när jag sedan sådan förvedad evig tid likt ett tillgivet, aningens skamset & blygt djur smekte nos mot dess krön.

»Jag förstod inte hur känslig du är«, sade han. Så känslig så, ser all blå - de känsligas färg, ty dess höga frekvens är subtil. Han skrev

Anledningen till att kvinnor är mer mottagliga för universums signaler är för att deras antenn/hjärna är mer finkänslig & har lättare att känna av små vibrationer. Detta exemplifieras i fallet med dina ögon där tapparna i dina ögon är ovanligt känsliga & därför ser blått mer än vad andra gör.

Vid åsyn av den klassiska litteraturen var repliken: Gustaf Fröding (186O - 1911); diktskrift funnen nära Yggdrasil. Skriften inbegrep sidoanteckningar i blyerts & ett brev till Viktor Rydberg (1828 - 1895) - Rydberg, som i ovan porträtt Blå Lotus läses, i förtrollning.

Den angorakofta som för mig är dovt blå - var den för de granna, svenska poeternas finstämda ögon, likaså blågå & inte gråblå; så känsliga så, till midjan vadande i blå - var det så?

Våra tungor var känsliga för varandra, i Klevgränd. Lårens nylon var känsligt för marken, på Skeppsholmen. Då veknade kvinnan & trängde sig tätt intill mannen & lade sin arm om hans skuldra & hängde sig fast vid hans hals & sade: / ..vi måste förlåta varandra.. (ur Mannen & Kvinnan, 1894 - Gustaf Fröding)