Synkront nära skiftet Vattumannen.

1 3 / 1 2 .
Himmel.

2 2 / 1 2 .
Himmel.

Sol, vind & vatten, höga berg & djupa hav

det är vad skepnats har av

e t e r *

I alltets väv kan vi skönja vår historia, följa dess klanggivande etertrå’ till en framtid förborgat höljd i eterimma. Vattumannen iträ i era ett stjärnspunnet silke, vävt enligt det mönster hans planetära matematik skissar. Skapelsens ommm vibrerar i detta alltets saga; ett ommm förverkligande mönstret, yttrat i slagna harpsträngars melodi som är

en hel jords andetag.

Vintersolståndets tidiga afton var jag av ett världsommm vaggad till sömns, med ett ljus i orreforsstake i brand. Denna morgon, sedan, vaknade jag upp till det nya ljuset i den nya tiden, & min ljusstake var svart av sot. Mitt ljus nedbrunnet.

Klockan var inte mycket & Norrbotten var mycket mörkt.

De 21 tibetanska varven snurrades efterföljda av solhälsning A - med katt & ko. Rosenvattnet druckos upp. I saunas glöd borstade jag min kropp & rosenkräm smektes varsamt in i mitt rosenkindade ansikte, till vilket blodet rusade när jag kort stod på huvudet, spirorna långa i luften

& än var klockan inte mycket.

Aftonen kom. När jag torkade sotet i glas av Orrefors bruk, sågs höga bergs svarta siluetter fastbrända. En solsticka tände ett nytt ljus.

Jag lade mig i vila, & kände strömmen av liv från navelns sfär. Hon, kändes mot min hand. Hon, en vibration i min kropp. Hon, mitt allts ommm,

en skir tråd i den sällsamma skapelsens vidunderliga väv

& klockan är inte mycket men hon är slagen för en ny era att ljusna.

v. 2 5.

Fostret kan nu knyta sina händer..
Små små knutna händer, kan nu be.