Vi är de nyförlösta, kippande att ta ett första andetag utanför livmodern; matrixen. Dess manifestation är under upplösning, ty vår tilltro till formens validitet har gått förlorad. Vi skall lämna detta sköte av allt vad vi vet - vi skall gryende träda ut i världen,

som av en instinkts kraft söka den feta dibarmen hos Anima Mundi, & där förbli till dess att vingar ha kraft att bryta fram ur skulderbladen. Låter vi oss ej smakas av dess manna skall vi svultna irra, irra i institutionaliserad tillvaro, sårade av bräckliga drömmars skärvor. Våra andetag förlorar sitt navelsnära djup; blir till blott en bröstkorgens flyende fjäril, intill ett svagt harhjärta.

Så låt oss andas.
Så låt oss näras.

Vi skall ta ett första andetag & dess härstamning är oss innerst. Källas ädla inandning - skapelses gudomliga utandning. I ett tomrum av idel potential inblåses i anden förvärdsligande eterkreation. Vi skall väva trådarna hos träden, dess förgreningar med jord & sky, skall oss gry.

Så låt oss älska.
Så låt oss skapa.