Natthimmelen uppbar stor skorpionmåne i taurus, i bärnsten likt ögat hos ett smycke. Isvatten invid björken bedövade mig, väckte mig, rann från gullblond krona över öga & ögon. Vi träder in i Venus i retrograd, under sommarmånes & midnattsljusets bleka sken.

Februari måne kallade mig JUNGFRU MARIA, under ett magiskt klockslag av 2; under mars måne kallade mig ST. OLOF; .ett blekt helgon med foten på en död drakes nacke, sedan bönenatt drömt belysande ett poem av Edith: Två vägar.

Här vilade jag från min skrift. Blundade, andades, lydde - en vaggande rörelse, gripande som aldrig förr. Blundade, andades, såg - syn som från en hästrygg - manken, manen, marken. Ridande, blundade, andades, sade - visa dig för mig, så virvlade ett öga fram ur sin pupill, så såg jag dess sköna anlete, dess mun likt en söt tjock frukt; hon, hon vem vaggade min kropp, hon som fört mig till ryggen på den häst som vaggade min kropp.

I sådan hänryckning drogs - varsamt, meditativt & inkännande - en symbol ur Primavera tarot art nouveau (Castelli Antonella / Lo Scarabeo), & jag såg: La Papesse - översteprästinnan. Hennes oxresliga krona av halv luna med dess månlika ornament, ett kröningens öga. När jag sedan lät insamla korten var två av dem med symboliken opp. De var prästinnans helhet. Jag visades La Force - styrkan, & La Lune - månen. Tre ur den stora arkanan. Den inre striden blottlagd.

Din väg är ren: där gå moderlösa barn

Berättade Edith, syster. Kan hända är de moderlösa änglar, de som endast fader har.

& leka med vallmoblommor, där gå kvinnor i svart & tala om sorg,

De svartbärande kvinnorna bådar om en kyrkogård, ty i mörkt språkar de sorg - om inte om en klostergård, ty lika så i dennas fredade grönska kan systrar tala om sorg. Änglar kan närvara.

April måne kallade mig till de idel rena stenarnas stig & ur denna maj månes lockelse har jag kallats till att yppa

Du kommer att behöva begå klosterrov.
Kan du förstå innebörden av det?