Nattboksskrift om samsovning.

Vi sover gott om natten. Hon sover hela natten, har hela tiden sovit hela natten; småvaknar bara för di, gnyr - jag ger henne bröstet; vi somnar om. Nära. Den första månaden sov hon mot mitt bröst & det var magi. Inte kunde jag veta om det var min dröm - hennes dröm, min känsla - hennes känsla, min vibration - hennes vibration. Vi var ett & vi blev jord för denna stund

för denna stund kom vi till.

För vår bekvämlighet sover hon sedan 1 månad ung, intill. Madrassen är mjukare än mamma. Allt mer växer hon in i att vara sin egen individ, om än kosmiskt sammanlänkad med båd blomma & moder. Min moderkaka blev till mull i en stor kruka på altanen & min dotter blir sin egen, i min famn.

N ä r a
beskriver min devis inom moderskapet.

Hon är mig när & hon skall av mig näras, närhelst, med dimjölk & med vetandet & med all den kärlek genom vilken hennes själ skall gro. Jag skall vara nära henne, när hon utforskar världen. Hon är sin & jag är alltid när - även när hon frigör sig.

Fri & bunden vid min kärlek.

Den fjärde trimestern - de tre månader som inleder spädbarnets tid på jorden - är helig tid för allt nära närande. Bröstens kolostrum näringsrik, fet & bjärt saffransgul har sin närhetsmässiga motsvarighet i bebisen sovande på moderns bröstkorg.

Den första tiden är potent närande; från näringsflödet i sen avnavling till kyssar strösslade över fjunig bebihjässa. Från livmoder till bröst; mamma.

M a m m a

betyder Bröst.

En mor är en famn av näring & av närhet. I hennes famning finns allt spädbarnet under den fjärde trimestern kan önska sig. Därför bar jag alltid min dotter, till dess att hon var 5 månader fyllda; då skaffade vi oss en militärgrön Kronan-vagn, med tjock, grå fårfäll.

Hon ville vara min kropp när - även hemma bar jag bara om dagarna; innan hon kunde sitta fann hon intet nöje i livet bortom famnen (& disken bara hopade sig) - men hon ville samtidigt utforska världen.

Hon kom i vårtid men låg i vagn först när träden klädde av sig sommaren. Bar henne ofta i mjuk, lättknuten bambusjal (Aldoria) - & än oftare bar jag henne i famn, ren.

Elska var inte så glad i sjalen, då hon tyckte att mina nyckelben var trista. Nu är hon en flicka på cirka 71 stolta centimeter, som med blå kan se sig vitt omkring, varför sjal nu (Babylonia) är mer populär än sjal då.

Detta bär jag med mig når vi nu växer tillsammans.

Hon är sin egen & hon inser det nu, sedan cirka 6. Det gör henne ledsen & det gör henne upprymd.

Jag inser det, när hon säger Hej till en främling som vi passerar; hon har en egen värld, utan mig, i vilken hon knyter kontakter så som hon känner för.

Det är moderns främsta uppgift att nära, att vara nära - utan att hämma, inte förtära.

Att inse att hon är sin egen individ. Elsa Maria.