Om de knoppar som skall brista;
än så är det långt till vår.

Nära & kärlek.

Under Vattumannens nymåne ~2 månader till nedkomst av en vårens tidiga blomma, vårflodens klarast skimrande pärla, det största av små hjärtan;

Vårdotter.

Naveln min är en vårvinterns djärvt putande blomsterknopp. En sprickande vitsippa; den vill öppna sig för en lika vit februarisol. Ljusan sol smeker min pannas tyngd att falla, till snön, att som om en den lättaste av snöflingor smälta samman med vårfloden.

Hon är min vårflod; mitt livsflöde. Ett ljuvligt öde av sömnlösa nätter, för att undkomma ett upplösande av själva livets sömmar, & i detta en ålderdomens oändliga besvikelses oupphörliga sömnlöshet. Hon är min framtids goda natt ty hon är mitt livs morgon.

Hennes navel skall vara den käraste jag vet.

Hennes navel är den rosa rara ros som nu binder henne vid mitt hjärtas stjälk; i mig är hon rotad - för alltid skall hålla henne förbunden vid min hjärterot. Så som jag känner formen av ett hjärta skall jag känna formen av hennes navel. Av vår länk.

Mitt hjärta, det vill nog gärna brista ut i sång som om lärka, när vårsolen är en gul lilja på blå himmel, när den värmer mitt blottade, mjölkvita bröst, när mitt blottade bröst när mitt Hjärta, & jag blickar ut över reservatets betande djur med juver.

Än har vi vinter. Räven raskar över isen & jag promenerar ut i Kullö skog med varm kakaodryck i termos. Granarna likna snälla spöken & fastän inte ekorr’n skalar kottar i granen, hör jag mystiska ljud från topparna; det är fågeln, som skalar själva tallegren. Denna fågel & dessa toppar, kan höra mig sjunga barnvisor för vinden & för lillan; omslutet vaggad i min inre famns djupa ro.

Ur den isglimmande vassen ses två bredbevingade hägrar lyfta. Om detta berättar jag för min vilande vårblomma, & sedan tänds saunas eld. Hon är svensk, finsk, estnisk & rysk; naken tar jag henne med mig ned i vinterhav, pudersnö, till tjära & till träbänken i det vedeldade.

Vi lever.

Vi lever i en ljusan dagens dröm, men nog saknar lillan & jag de i lä heta oktoberdagar när skogssländorna cirkulerade kring min kropp & kula; vilade i den navel än ej en vårblommas sprickfärdiga knopp. Värmen skall berusa mig. Det ha mig berusad att hon nalkas med värmen, med de kulörta påskliljorna & -karamellerna.

Än var min låga navel blott den snurras ros, som förbinder mig vid min egen moder, & minner mig om min eviga mänsklighet & borna själ.

I Danderyd kan jag höra mitt Hjärtas hjärta slå & barnmorskan säger, att lillan trivs mycket gott i mig. Hon säger även, att hon ser att jag mår mycket gott. Stormagens ärr av egg är bleka; mitt bleka anlete lyser av rodnade kinder & en glädjes klara blick. Auran är en påskens kulörta förspel.

Alla de som jag möter, kan känna att jag är närmre att vara en hel människa

ty hel är man som två.
Ensamhet är intethet.

Näring & kraft.

I Danderyd berättar de för mig att jag behöver järn. Varken favoriterna ekopäron el. havtorn ger järn. Attans! I Norrbotten åts hemmatillverkad renblodpudding & leverpastej, utöver all julig prinskorv et cetera - men det räcker ej till, likväl gör ej heller variation av näring från den wärmländska bovetegröten & de gröna grödorna.

Dock lyckats äta upp mig ~ +14KG från BMI ~19, varav ~2 av dessa är barnkilon (edit: ~1,7KG tolkades min petita bebi ha, den 18:e februari). Feta ha lår nuddat lår - men kära mommo tycker ändock att jag är på tok för smal. Jag får be henne att sända mig en semmelpeng (jag har redan ätit 4 st. & Güntherska Hovkonditori i Uppsala besegrar Vete-katten i Stockholm).

Fett var redan innan grosses essentiellt för mättnad & tillfredsställelse. Är nu än mer så - bebba skall ha fett främjad hjärna, jag bör ha dihull. Från v.7 - v.2O leds dock ett illamående som försvårade för fet kost - & all kost. Jag var då en hungrig stackare, kräkandes i buskaget bakom busskuren, kl. O5.5O.

Hemmets fett är i skrivande stund rökt makrill & kalamonoliver, grädde & feta, avokado- & kokosolja, macadamia- & paranötter samt tahini & jordnötssmör som jag brer på rå kål samt morötter - & så givetvis fisk-/algolja, intagen med nattljusolja + D-vitamin.

För 1 år sedan uppmättes min balans av omega 6/omega 3 vara 5:1. Om än ej optimal (1:1) så är det ändock sällsynt friskt i västvärlden var kritiska 2O:1 är desto vanligare. Sill & Möllers Tran, samt omega 6-nätt kost, gav mig sådant värde. Dock precis bytt till algolja, för ett skifte från animaliskt omega 3-tillskott; för ren perfektion. Renheten är viktig & som alltid prioriterar jag ekologisk kost. Ej heller har jag nyttjat läkemedel & det vatten som jag dricker smakar ypperligt.

I trimester no. 1 samt no. 3 tar jag en tablett Thorne Prenatala/dag. Rik på järn, med mer. Även mineraler (lika så MSM i nätt dos), Biotin & L-Lysin - samt Reserol & kollagen då & då - has nu i lillkistan för det lilla extra. Betänker även pro- & prebiotika, & kryddar quinoan med näringsjäst.

Under havandet har det varierat vilka tillskott som har prioriterats & när så, beroende på upplevt samt uppmätt behov. Nu i trimester no. 3 så maxas det, ty såg tecken på brister - nervkramp (adderade magnesium + kalcium + zink = synergetiska) & sår i hud (adderade B-vitaminer via de prenatala, Biotin samt Bjäst) - fastän kosten var rik. Omega 3-olja bör vara konstant - för envar, men det fanns en period på ett par månader - ä.k.s. perioden av att huka i buskaget bakom busskuren kl. O5.5O - då jag mestadels kastade upp den. Inte trevligt.

Bortsett från ett tidigare utdraget & påtagligt illamående, som nödgade mig att vara i vila, har jag varit skapligt fri från här nämnvärda besvär. Önskar dock att helt befrias från de mardrömmar som har gäckat nätterna sedan månad 7. De berör tack & lov ej barnet, så de ingjuta ej oro inför framtiden, men de är misshagliga syner som väcker mig till hög puls.

Än är jag stark & än är det vinter; med lätthet pulsar jag det vita landskapet fram. Rygg- samt bäckensmärta är sällan & subtil; kinkigare vore den nog med än en liten parvel att bära omkring på höften. Ej heller has svullnad; månne eftersom min sovposition är sådan som allas skall vara - med den övre samt den nedre delen av madrassen någorlunda upphöjd, lite likt en hängmatta.

Detta frigör kroppens fulla förmåga till nattligt flöde av lymfa samt blod, & motverkar morgonpuffiga ögon likväl som en havande moders ansamlande av vätska - utöver all långsiktig hälsovinning ett friskt flöde ge.

Välmågan finns i det friska flödet av liv

&

kärleken flödar i vårfloden fram.

v. 3 3.

Den sedan v. 28 rynkade hjärnan gror gott: huvudomkretsen skall under blott en veckas förlopp växa med cirka ~1,3 centimeter.