Nyårskaramell no. 2
j u l i

KALLAD av blå sireners skönsång, de vars kroppar av sten kan förgöra, de köttätande i vars jord Herren begraver människans ben. De vilka besjunger vår existens, till den dagen. Korta knotiga vita björkar niger av vördnad inför de jättar som rests som värn, som vaktar vår ödmjukhet - vi som reser de vita knutarnas röda hus; de vilka är så sköna för ögat; de med smörblommor som solar mot en het vägg, de är sköna för att en människas fotspår i vildmarken är en syn för gudarna.

Sköna för att luften än vibrerar av den vind som flydde i klangen från Paradisets port.