H O N
jagar en fjäril
vit som snö som var
i tid av vita blomblad som faller
som foten mot gräset så
lätt om foten med gyllene lock
knubbig om kroppen, om kinden sin tjock
Hon flyger fram men hinner inte fatt
i djuret som väckte oss ur vinterdvalans långa natt
Min dotter
jag ser dig
jagande fara
intet vet du om vad en moders känsla kan vara
fastän du inte lyckas fånga fjärilen IN
så fångar mitt hjärta lyckan
vid åsynen
vid vetskapen
av allt omkring
att du är min.