I går skrev jag om hanes behov av att otämjt ERÖVRA; [ANDROMEDA POLIFOLIA] - & i detsamma text, att han vem haft mig sedan påsk, ej mer har mig. Om nätterna sover jag oroligt - samt sällsynt mardrömt; vemodet beskt likt de bär rönnar bär här. Ändock genomssyras jag av växande säkerhet: detta är som sig bör.
Jag såg min framtid i hans gröna ögon, men det tjänar intet till när mina blå icke väckte samma vetande; varför räcker mina blå inte till.
Världen är så beskaffad att det ej endast är hanen som har behov - även honan har, & likt jag måna den maskulina essensen månas den feminina; mitt liv & min förmåga att ge liv. Mitt väsen har ängslats sedan jag förstod att sällskapet ökat plågades av tvehågsenhet inför min åstundan efter en fullvuxen relation med snarnalkande familjefrö.
Inom 2 år skall jag bära en förstefödd i min famn. Jag tror på min förmåga att attrahera en Fader. De herrar som de senaste åren sällskapats, har prisat mig som blivande mor; ett sådant breddat bäckenben som skänkts min höftkullning, vilka resliga 177 centimeter som skall förlösa vår storväxta vikingagosse - & så vacker jag är med ett barn i min famn; så god jag vore i moderskapet. Har inte hymlats om att vi snarast - när vi kan känna att vi tillsammans skall skapa & gråna; är Vi - skall se vår barhudade lust ge frukt.
Detta är hur det skall vara när Man & Kvinna möts, & hon är kring de 3O. Att tassa kring som katt kring het gröt bör ingen omdömesgill människa göra. Att hyssja sin längtan för att någon kan förskräckas är näst intill självdestruktivt; finner han avelsansvaret skrämmande - nå, låt honom gå; adjö. Han får finna sig en yngre som har råd att invänta hans mognad.
Jag välkomnar sedan flera år moderskapet & skall slå följe med en Man som hedrar denna längtan. Så som den frihetlige mannen skall nära behovet att erövra, skall den traditionella kvinnan nära behovet att bära & fostra barn. Jag skall inte förneka mannen hans essentiella behov; han skall inte förneka mig mitt.
Ivar Arosenius / Livets knapp.