.o4|o5|o6
De starka norrskenen beror på att en bit av solen har lossnat
En bit av solen har lossnat
& fallit ned till din lock & lugg
har stigit upp i din panna
belyser mystiken i pärlerands glugg
Om dig skriver jag dikten, mitt barn & du Auroras sken över den mörkaste av själasky, du som bär mig fram i livet fastän det är mina starka mödraarmar som lyfter så som de har lyft sedan din blodiga hjässa kom som en rosenknopp ur en bärande kropp
. (& alltid bar du min havande gestalt)
De spänner om dig där du sitter mot din moders höft. Vi bestiger den bleka Fiskarbastionen, tar skydd från regnet. Bastionen har 7 torn & mången valv - jag ammar dig i ett av de valven & minns att Kristus är bland oss, i en hop av turister där hjärtan slå i takt. Om så bara två, han stå mitt bland oss då, bland de 7 tornen & de 7 lekparkerna, alla de 7 dagarna, i 7 toner i de 7 skyddsvokaler du jollrade som späd.
Så stråla solen åter
& detta överraskande starkt. Det är april, nästan maj men än april, & din 2:a födelsedag firas när du lyftes upp för att gladlynt pipa över att beskåda de asiatiska elefanterna - & begråta att du inte får leka med dem; du är så lekfull & så hoppfull, mitt barn - & de har en stor rolig boll som far omkring i elefantpoolen, snabel mot snabel.
Kär i djuren, du min unge, jag ser dig barfota jaga din första fjäril; den är vit liksom din fot, din fot möter marken som vit magnolia. Din mor betraktar dig på avstånd när du tar spjärn från området av de späda björkarnas pärlband av klorofyll; de som har fångat ljuset, för att söka fånga den luftens blomma, & hon tänker
Tänk! H O N är min.
En tanke som fångar ljuset.
Mitt barn, du är generös. Du räcker din hand fram till de andra. En liten flicka med far sitter intill oss varpå du erbjuder henne ditt vatten. Ni delar detta vatten & ni bryter hennes bit bröd, så självklart som bara de små barnen kan. Som de som helt självklart erfar närvaron, kan.
Du smakar av brödet så som ni smakar av att vara av samma stjärna; det är din födelsedag & det är den lilla flickan Helgas födelsedag likaså, när ödet har fört er att mötas på ett art nouveau-arkitektoniskt Zoo:s elefantbänk, i ett varmt Europa.
Ni. En sammanstrålad stjärna på jorden.
o23o4 Elsa Marias 2:a födelsedag - ovan bakelsen à Valhrona.
o23o5
Vägen till kyrkan.
o23o6 Det blå ovan leken i det gröna.
Så går 1 månad, 1 vecka & ett par dagar & du är hela tiden 2, vilket verkar vara en mycket trivsam tid - trivsamt så som livet är när en inte mera bits som ett otämjt ungdjur, inte smakar skinn i tänder nedgrävda som en märkning i ens moders kött, & istället lyssnar, lyder & talar så att en blir förstådd. Äter sin mat, tvättar sina händer, sover sin natt & gläds åt sin dag.
När den tidigare jagande, nu förmildrade, entusiasmen inför mötet med djur låter en komma nära, får ens för världen nästan nya hand smeka det lena som är de fyrfota.
Så är i mötet, 1 månad & 1 vecka & ett par dagar sedan livets 2:a födelsedag, kärleken nära - från busande elefantsnabel till blyg kattanos, från att erfara ett stycke kosmisk fullkomlighet när ens far på födelsedagsaftonen med ömsint hand ger en presenter; en speldosa, vars musik minner om att det i ett hjärta bor ett stycke oövervinnerlig evighet ty
kärleken är evigt nära
& du är hans
& hans hjärta tillhör dig, i evigheten sammanlänkade, & den rosenbukett dina små händer får att hålla doftar gott. Med ditt ansikte i den somnar du i en taxi på väg till Uppsala. Det är aprilnatt
& klockan står på 23.18.