..han for kring i Norge, rannsakade i vilket förhållande folket stod till kristendomen &, där det syntes honom bristfälligt, lärde han dem rätta seder & när han fann några som inte ville avstå från de hedniska gudarna, straffade han dem hårt, några drev han ut ur landet, somliga lät han stympa till händer & fötter & stack ut deras ögon, andra lät han hänga eller hugga ihjäl, ingen lät han vara onäpst som icke ville tjäna Gud. / Sankt Olavs valar & Sankt Olavs källar.
I natt vaknade jag till bröstkorgens klagosång. Den bad av mig att bedja för oss. För vår nations anda & hägrande frälsning ägnades bönen, med knän mot orientaliskt hantverk & de vassa armbågarna mot nordfolklig bäddsväv, framviskades i mörkret
Må de blinda se,
må de döva höra,
må de tysta tala,
& i ett virrvarr av nattliga drömmar sövdes jag in i en sal, i vilken jag var vaken; klar - så klar att det förstods vara blott dröm & ändock näppeligen endast så, ty så klar att det kändes äga större äkthet än det om dagen vakna.
I en sakral lärobyggnad i blekgyllene naturton & om helighet förtäljande inskriptioner, ornament, pelare, presenterade en erfaren dam mig för St: Olofs (995 - 1O3O) ande, i symbolik & historik.
I morgonljus var allt vad hon berättade förglömt, utom detta: att en cirkelsymbol - månne kronan, skölden, den korsprydda tingest den hand ej bärande vapnet bär; månne glorian - tillhörde honom, likväl som jag i denna ödesdigra natt.
Fram! Fram! Kristmenn, Krossmenn!
utropade Olav II & den heliges här, i det slag om Norge i vilket han stupade. Sägnen förtäljer att de blinda fick sin syn åter - att de döva åter gavs sin hörsel, vid denna miraklens mans grav i Niðarós (Trondheim, Norge).
Må ock de tysta tala:
Fram! Fram!
..din väg är ren:
/ ..& längre fram på vägen står
ett blekt helgon med foten på en död drakes nacke.
Edith Södergran
(KRÖNING)