a u g u s t i m å n e
Ett annat land; Gotland, på vilket ett får är ett lamm & en ros är en flagg. Den mäktiga domkyrkan St: Maria är en nätt liten speldosa, så som klockklangen klinga likt en sjungande leksak, över torn & kullerstenshöjd kantad av kulörta trähus.
Vi älskar detta land.
Roma kloster.
Vi älskar dess ruiner. Vi älskar dess kalk.
Norsta Aurens vita sand lös mot bjärt blå ljungeldimmel & den av Guds slösaktigt förskönande hand målade regnbågen över övalvet, skapade av sceneriet någonting så ur levande saga att
jag omfamnade döden
med livet tryckt mot min barm.Tryggt
Norsta Auren, Fårö.
Livet älskade Gotland
& vem vore hennes mor att neka kärleken till ett rosigt kalkrike. Kärleken till kölden & elektriciteten i ett djupt, laddat kalkbrott i kompassrosens nord - ett par raukstenkast från rent vit kyrka, med paret Bergman i jord, invid vatten.
Vem vore jag att neka att vi älskar.