..ett djupare & mer symbolladdat objekt i naturen som konstnärerna drogs till, nämligen trädet. De var fängslade av trädet i paradiset, livsträdet, men de såg också trädet som symbol för fruktsamheten, framåtskridandet. Det går att spåra en kvardröjande påverkan från andan i denna stilepok så sent som 1927, när Elsa Beskow i vers- & bilderboken 'Årets saga' hälsar månaden maj så här:
Kära fru Björk,
stå inte mörk,
slå ut dina ljusgröna lockar!
Se hasselhängen & gullvivegull,
se hela marken av vitsippor full,
& pilen som artigt bockar!
Slå ut dina tusende gröna blad,
då först kan all världen bli glittrande glad!
I denna sprittande glada hälsning till ljusets återkomst kan vi i nästa vers skönja ännu en av jugendstilens laddade symboler: knoppen. Här innefattar den framtiden. Den döljer i sin slutna form löftet om den styrka & skönhet som kommer att utvecklas. / Elsa Beskow & hennes värld - Margareta Sjögren
Bodens vita björkalléer stod praktfulla om än nakna; Nordiska motståndsrörelsen vandrade längs dess längor, handlingskraftigt vakna - om än, att jag av medsympatisörer önskar mer takt, stil & stämma, av motståndsorganisationen självt mer flammande festivitet: eld voro brukligt en sådan iskall 1:a maj vid vindpinade Kvarnängen.
Kvarnängen har ett vatten i vilket jag vårnätter offrat min kropps hetta & lättja, för kärleken & för kampen. Det var vackert att se oss passera grind till bodenhem & björkalléer med dess mångarmade björkhydra nära röd skomakarstuga; skönt att lyss tal på snödrivors kvarnäng.
Motståndet i Boden skall växa så sant som att våra björkar skall komma knoppa; detta lika säkert som att vår kalla jord är besutten av densamme nordanbjörkars orubbliga rotfästen.