❤

..stor längtan; så storeligen glädjande när iseras nordankomst bjöd herre vem bjöd mig en uppvaktnings afton. Han beundrade min själ & han bar begär för min kropp - han ägde imponerande intelligens & tilldragande gröna ögon. Vi lever sedan maj i sällskap. Vi plockar körsbär i vår trädgård.. / GRÖNÖGD o18o724.

o19o5.

Fransk Michel Cluizel & italiensk Amedei ur näve till mun & sparat i flätad björknäver; kolanots Vahlrona Dulcey samt rödfruktig Amedei cioccolato con fragole, lamponi e ciliegie inhandlade. Goda val. I synnerhet Italiens cioccolato, prisad av generöse herrn tronande över kioskriket Odens frukt & konfektyr - även så, att den man vem bebor mitt hjärta älskade den bit Toscano 66% en gång serverad till kaffet.

Vårens nakna morgnar & nattlig badkarsvy över körsbärsblomster, yppigt i det träd som under sommaren skänkte skugga när jag serverade kardemummakaffe, tillgivet kröp upp i famn för kyssar. / SOM EN BLOMMA VID SIN STJÄLK o19o915.

Kaffe & kardemumma, lite grädde & lite mjölk; ren mjölk är för pöbeln, ren grädde lika så; kaffegrädde & lite kakao till, är adekvat. De gröna bar glimt, när han talade. Hans smak är god. Som smekande det bara inunder alla mina underkjolar, njutande av fett & päls & svett. Hans smak är god, när hans mun möter min. Finge vårat farväl bara ha smakat som vi - men det smakade råchokladfabrik & vitt té; men det ljöd av Gustav Vasa kyrkas strängar & det kändes som en ström. Min längtans äpplens décolletage, yppade

»Jag har fått ett nytt födelsemärke; ett litet. Det är rött.«

Kyss mig.

»Så passande.«

Smek mig.

»Azemine har även hon ett nytt; på det andra bröstet.«

Tag oss.

Så passande.
Så opassande.

Våra tungor var känsliga för varandra, i Klevgränd. Lårens nylon var känsligt för marken, på Skeppsholmen. / ÖGON KÄNSLIGA FÖR BLÅ o19o713.

Hans smak är perfekt; han smakar perfekt. Andra män är amoraliska grotesker med slemmiga tungor & motbjudande olater; men hans brister, de är älskliga - de farliga, de skall förrinna. Han passar mig perfekt. Honom passar ett oräknerligt antal lika väl; just jag är inte så noga. Att han om att vi är menade att sammanstråla hjärta mot hjärta ej känner väsensskilt, ej hävdar detta vara osanning, är honom oväsentligt. Det passar sig ändock inte.

Han säger att Hon inte är skälet. Det är det jordiskas gravitation som skrämmer. Han säger sig vara för stor, för sådant - inte ha tid, för sådana petitesser. Han säger sig vara allt för liten; en allt för skrämd gosse, utan omistlig stadga - för min min livs önskan: grossess, i min kropp & ur mitt väsen.

I djupandning höll jag min anda helt blått, för att stilla betvinga bröstkorgens skenande hjärta få ro. Visualiserande ett ljus, lysande nog att undsätta GISELLE; lysande likt chakra मणिपूर av Arianna Savalls L’Amour & av ROSALE; dess dryck & boquét, rosenkvartshjärta, rosenkindade väninnor, blonda karlars rosande leenden - innan de visar sig fashionabelt fallna, ger mig beska - & Amedei, tröstar mig.

Det var under avskedsaftonen med & från min älskade, som jag presenterades för Vasastans konfektyrkonung. Ivrande plockade han mig nordisk bjudlakrits & ivrande frikostig var han lika så, den afton när jag trippade in tillsammans med fröken Feral. Lät då påminna min nye vän, om den älskades önskemål:

»Gustaf väntar på att du skall beställa hem den danska tobaken. Det skulle glädja honom; han har det inte så lätt..«

»Stackars Gustaf«, sade vår vän, medkännande. & lovade.

& stackars mig. Utan dig är jag halv. Ändock är det med ett helt hjärta som jag skall sörja, ty sedan nu är jag hel. Att hjärtat helt & fullt förr förkrossats, blottat förtäljt -

ty han svek, så som en man vem stjäler köttsligt utan att ge sin kvinna sann mening, i ande i blod, sviker; han bedrog, så som en man - vem ur värde skall sällskapas av flerfallt av vackra - vänder blicken bort från en kvinna vars framtid han har karesserat, för att endast sova intill en endaste; ty han låter förråda essensens frihet & själens sanning, när han innerst ändock önskar mig. Det förnedrade mig, till min innersta märg & essens, att försummas som om intet värde finns hos mig. Det var fatalt att ha hört det sägas, att han under vår tid växte som man, en man vars attraktionskraft är omfångsrik, en kraft brukad för att möta den kvinna som han lämnade mig för -

& jag var tillintetgjord, utan tro på romantikens under men obevekligt trogen min tro på Gud; Gud, Gud; Gud har förbarmat sig över oss, när han lade sin hand över mitt hjärta: det varde ljus; varde helt; varde kärlek.

Du är högt aktad & älskad.
Evigt skall du fattas mig.
Evigt är jag din.

Symfonier, & Ane Bruns spröda version av Leonard Cohens Ain’t no cure for love begråter dig, förlåter oss; tillåter mig,

k ä r l e k e n .

o19o5.

I walked into this empty church, I had no place else to go

when the sweetest voice I ever heard whispered to my soul.

I do not need to be forgiven for loving you so much;

it is written in the scriptures.

It is written there in blood.

I even heard the angels declare it from above.