I skiftet höst/vinter, lät själ kasta kropp i havet, med ögon för månsilvret. Även adventsnära ädelcirkel skall vi offra vår hettas lojhet, till det salta svartas stilla begär.
o171o Oktoberdopp i Bogesund, Stockholm. Fotografi: Nikolaus.
Cirkel sluten 3 år därpå: efter en kafédag i Bogesund, tog väninna & jag oktoberdopp i stockholmska skärgården. Havet svart. Himlen svart. Vi, naket vita svanar.
Vatten förknippas med livsflödet & det föränderliga. Det känslomässiga i livet; från rasande hat till brinnande kärlek. Likt vattnet, så flödar också våra energier & känslor i kroppen. För att finna balans, behöver man jorda sig ordentligt. Vatten hör ihop med barnafödsel & familjefrågor. Avsaknad av vatten kan ge depressioner & känslomässiga problem.
Drömde
en flicka, blond & bedårande. I moderarketypen kräftans tid kom hon till min morgon, en rosenknopp i brudtärneklädnad. Hennes uppenbarelse var ren varseblivelse om hennes existens; jag kunde se att hon var var & hon var en del av mig
& i rosiga kinder, en del av en skorpion, en flyktig likt floden. Natthimmelen uppbar stor skorpionmåne i Taurus sol, i bärnsten likt ögat hos ett smycke. Isvatten invid björken bedövade mig, väckte.. / o5o9 VENUS RETROGRAD. ..min kropp vars existens närmar sig sjöjungfruns, gälarnas, ursprungets, med skinn i skimrande bärnsten under förvandlande yta.. / 11o8 NYMPHAEA.
I Venus retrograd fann jag än naîv tilltro, till Honom. Sedan Hon åter vandrade sin bana fram, insåg jag: vi var förlorade för varandra,
& djupt sörjde jag. Inför vår förlorade framtid var sorgen min havets bråddjup
men likaledes; flödande, flyktig, ty aldrig förr hade mitt av livsödet plågade anlete funnit sig så nära den stora fullkomlighetens bländande skimmer. Inte kunde sommarens stora drama begråtas mer än så, så lycklig som jag var fick jag ändock lov att utan skam över detta torka mina tårar & klarögd bädda vackert i mitt nya hem;
detta vårt nya hem.
Så lycklig som sig bör, är jag.
o427 TRON.
När jag kom till Uppsala var det vårvinter & jag färdades i JUNGFRU MARIA heliga namn, ty vi fyra vackra - norrländskor & fransyskor - i kupén, var alla döpta till Maria. Endast Herren önskar mig. Endast Herren ledsagar mig
& endast madonnan Maria, lade sina helande händer över mitt liv, & hon såg att det var gott. När jag lämnade Uppsala för frid invid ARKHIPELAGO, var det med Maria frid vid min sida, med vår allfaders vidsträckta hand fredande oss två från havets sträva vind.
Skorpionen fann min tro föraktlig. Från hans eftersvansande skugga fredade jag mitt hjärta, mitt hjärta i bröstkorg & i liv. Innan jag såg honom trodde jag att vi värderade lika. Kände lika. Men
jag är lycklig, & han är olycklig
& när han närmar sig mig fjärmar han sig från mig,
till dess att hans gadd är ett sting av sot i allt vad är ro, vad är rent,
vad är vi.
Vid aftonen för skrift:
Oxen Harry Martinsons (19O4 - 1978) Dikter föll från chiffonjens topp ned.
S. 161: Ur skummet steg Afrodite blottläggs.
De urgamla bilderna leva
& vandra förnyat rena
från tider till tider som vågor.
Som denna:
att Afrodite ur vågornas skum till oss föddes, ur skummet, beröringens blomma som vindarna avla med havet; ur vågskummet, vindarnas säd som sprutar när vinden har bringat till skälvning
den blå oceanen.