o18o7o5/o7
o18o7 Riga - Jūrmala: skapar Eldbäck.
Tecknat svart på vitt, från jungfrufärden till region Baltikum.
Eldbäck.
Magnetisk manet.
En fena på fisk.
Ur Det fullföljda livet.
Krea.
o18o7 Riga - Jūrmala: skapar Eldbäck.
Tecknat svart på vitt, från jungfrufärden till region Baltikum.
Eldbäck.
Magnetisk manet.
En fena på fisk.
Ur Det fullföljda livet.
Påsk var en skapelsens tid.
o18o4o2 5 minuter från Älvsbyn.
Norr - Stockholm tur & retur via järn utmed barr & björk, min Osprey verktygstyngd av poesi, kamera & färgolja.
o18o326 Ser.
Före färd drogs sista strecket på det guldkantat vakna beställningsverket Ser (36OKR med frakt: KONTAKT för förfrågan); aquarelle sprudlande kulört som fjädervide, påskkärringskind & barns dignande karamellägg.
Likaså guldkantad, var Levande svensk dikt från fem sekel - I, i klaviatursamklang. Är det ryggradens makt som få den spelande hänryckt, undrades när instrumentets inre organ sågs spelas; dess ryggrad ge liv åt melodi - & min stämma andades inbundna ord. Dårskap om svensk kulturs tidlösa dikt förtvina när det är hög tid för dess renässans. Dårhusämnet Gustaf Fröding - Det borde varit stjärnor, strålar klarast i vårvalv.
Prototyp av poesi: Ryggrad.
Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne
som länkar & spänne
& stråldiadem om ditt hår,
där silverljusa skira & svagtgyllne bleka
små strimmor sågos leka
likt strimmor, dem ett norrsken i kvällrymden sår.
Din fot var späd & liten, din vrist var fin & spenslig,
din väg var så enslig,
& blygtförnäm & skygg var din gång,
du liknade de syner, som drömmarna väva,
de lysa & sväva,
& stjärnor de bära om håren till spång.
I skimret om din panna var sorgen & musiken,
men frusen, besviken
av toner, din visa på läpparne låg.
Din växt var full av gratie, men aldrig fick den följa
sitt väsen att bölja
med frigjort behag i var linjevåg.
Ditt huvud höll du lutat som säven för vinden,
& blek var du om kinden
som blekaste blomst som i skogsmon står,
men mörka som en kvällhimmel ögonen sågo
mot länder, som lågo
för fjärran & skumt för en blick som vår.
& alltid jag förnam det förpinade ljuset,
det slocknade suset
av gudom, som dör i din blick, i din röst.
Du var mig som en sångmö, som blott vågar viska,
för sjuk bland de friska,
för vek bland de starka med vittvälvt bröst.
Jag tänkte: »Du är rik i att älska & svärma,
att fostra & värma
all skönhet, all kärlek, allt ljus i din själ.
Vad båtar dig din rikedom? - till skam skall den vändas
& trampas & skändas
som skogens viol av en stigmanshäl.«
»I träldom & förnedring din rygg skall du kröka
som slav & som sköka
en gång för din kärleks & vekhets skull.
Ty det, som drömmer vackrast, & det som blickar mildast,
brutalast & vildast
skall brytas mot jord & besudlas med mull.«
Men kanske har det bättre & ädlare gått dig
- när mänskorna försmått dig,
kanhända hava peris beskyddat din gång.
För mig var du en ljusgestalt i nattens tid upprunnen,
vid morgonen försvunnen,
jag minns dig som en stjärna, en saga, en sång.
o18o4o1 Solnedgång - abstrakt/organiskt.
Session no.1 hos urval av nyverk i olja/akryl, penslat på återvunnen kartong; den fattiges duk.
Under året kommer skapelserna sakteliga få form: självporträttet ROT målades tålmodigt under cirka 6 sessioner. Det fiktiva grönlandsporträttet KALALLIT NUNAAT skapades dock vid 1 intensiv session - ett färglager - allena. Skillnaden till trots är de tu ett par av eget tyckes favoriter. Trivs i samspelet; detaljseende tålamod & intuitiv intensitet.
Saga (ÍS.LAND) är min förebild;
Prinsen hämtar Prinsessan.
..nej! Får får inte får, får får lamm.
Känns fårskalligt när jag & väninna kacklar tiden på flykt & ingendera av oss har nyttigt för våra händer, utöver kål & kokta brygder. För visso schack med känsla i vinter, för ville lära mig & nu anas det - men vill än mer & snarast lära mig ädelt hantverk; spinna, sticka, väva - framtida av får - ull, skinn, mjölk, kött - från bogård. Vackra, varierande bruksdjur.
Kan vara till hälft koko när det kommer till fingrars koreografi (& öppningskonstruktioners snillrikhet; en annan historia) - därav problem för mig i skolas slöjdsal, där frökentid var brottsstycken av den dedikerade tålmodighet jag behövt. Så, inledningsvis ses video i takt O.75; önskad takt kan ställas in & jag har periodvis O.5O - samt att det pausas & backas, suckas &.. kämpas vidare.
När fingrarna de mina kan flyta känns det hela dansant; ser fram emot en fingrarnas vårvals med nystan, náměstí-bänkat sollapande med bleka ben i kors - men, nu är vi i januari & jag är klumpig & hopplös &.. ändå, så har sticknålarna slutat fly ur fumliga händer, maskorna är en barnlek & den tappre prinsen hämtar utan tvivel prinsessan ur grottan.
Ta del av olika instruktioner; människor lär ut på olika vis & når fram olika väl.
VIDEO II.