Trolsk.

Cumulus.

 
 
 


 

»Jag ser en lekande kattunge.
Ett starkt lejon.
Springande tassar«,

 

berättar jag för min dotter. Hon lyssnar till mig. Hon kysser mitt bröst & jag lånar henne mina ögon. De fästes vid himlavalvet & ser det bortom det blå.

 

»Jag ser en lila himmel«,

en fluorescerande syrénbukett i Jordens rymd. Ultraviolett genom ett pulserande pannchakra; mitt seende öga, &

 

Jag ser gröna träd
hörs musiken spela,
i blomningstid
som blir till glöd
när höst tar vid


& jag ler för mig själv, & hon får låna mitt leendes mun ty i hennes är mjölken, i en underbar värld där vattnet söker sin cirkel & så formaterar moln, fostret, synkrona skeenden & skapelsens ordning.

 
 

Ordet för ‘Ordning’ |…| är grekiskans physis, som har en speciell innebörd. Enligt Aristoteles är physis substansen som ger all materia den kraft som behövs för att sätta den i rörelse. Rörelsen får materian att anta olika former som egentligen går emot materians formlösa natur. I denna bemärkelse syftar physis alltså inte på något materiellt, vilket vi kanske kan tro när vi tänker på det moderna ord som det är besläktat med: fysik. Physis är snarare lagarna som avgör materians gräns. / s.63 Maria Magdalenas Evangelium / Paul Linjamaa

 
 
 

Likt vattnet söker sin cirkel, så gör också skeendet; som en droppe, som synkroniciteten i din hand, rör den sig omkring hela sin värld för att sedan återförenas med sitt ursprung. Det är vätskan & dess rörelse inom väggar som ger allt sin form. Gav mig min form & inom mig min dotter sin.

 

Inom skapelsens väggar, en gudomens kupade hand, görs det osynligas idé manifest. Det osynliga, eter, är vätska; vi är ovetande nära på sjöjungfrur som simmar omkring också över gulnande junigräsmattor. Nå, grannarnas gräsmattor; just min är frodigt grön då den får växa sig rik & slås med lie - så ses de små smörblommorna som gladast, nedom glimmande cirklar av såpbubblor, som om fiskens spår i sitt hav.

 

Att blåsa en kaskad av såpbubblor är att dra i min dotters mungipor utan att verkligen röra den. Min mun formas till en kyss som genom en liten pust har hennes hjärta att skratta; så drar jag i hennes ansikte, drar ett mjölktändernas leende fram.

 

Bubblorna svävar mot rymden som nätta farkoster ovan en mumindal, konstruerade av en ihärdig uppfinnarsnork. Den älskade svävar i sin barndoms la la.

 

Jag ser vita moln
på himlen blå
Hur måne & sol kan hand i hand gå

 

& hon hoppar mellan kritkonsten framför ett parhus med vita knutar. »Måne, stjärna, måne, stjärna«.. från måne till stjärna i kvarterets kosmos nedom svarta Mary Janes är hon min underbara värld, & den - från måne & stjärna till puderlätta fröblommor & skrubbade knän - är hennes.

 

Allt som solen rör vid.

 

Allt utom det blonda silkesgarn som faller ur hennes hjässa mjukt i en älskande moders ansikte, genom vilket guds hand smeker sitt barns kind. Min kind, din kind. Herrens kinder. Ditt silke är också mitt, det är mitt lika säkert som att min kind också tillhör dig, mitt barn.

 

Lika säkert som att alltet söker sin cirkel, är det mitt.

 
 

Cygne Lune.

 

Antecknat nära september nymåne.

 

1 9 .
Den stora vilda fågeln seglade över oss.
- Det är ett gott tecken.

 

Synkront nära oktober nymåne.

1 6 .
Gud.
Kosmos.


1 7 .
Ljus.
Amor.
Öde.


1 9 .
Rymd.

 

Synkront nära november nymåne.

 

1 7 .
Hjärta.
Sex.

 

1 8 .
Bebis.
Dans.
Holistisk.

 
1o2o.

1o2o.

 
 

2 1 .
Lunarkalender.

 

Tre nära nya månar var denna mörka tid av året ljusa, som en svanens gracila hals lysande mot vinterrymd.

 
 
 

Inledningsvis i Virgo sol - min födelses emotionellt nogsamma måne. Dess månknopp blommade ut i mitt hjärtas hemlighållna Vädur; själva mitt hjärta, Allt detta brann i fingertopparna. Dess jungfruliga himlasmycke doftade erotisk Rishi rosenrökelse, eterisk Ros Bouquet om nyckelben & Weleda vildrosolja, varsamt smekt över kroppens månrundnader tilltagande som denna tids tilltagande månmynt.

 

I tarot såg jag allfader & kejserliga män, jämte drottning av pentagram; En stabil, moderlig, generös & pålitlig kvinna som vill ha ordning & reda. En kvinna som är omhändertagande & praktiskt kunnig. En hög kvinnogestalt omgiven av de stabila patriarkala arketyperna. Ett nödtvunget ideal, är hon.

 

Nu nylune, i novembermakten Scorpios svarta sol, skir under den helg vilken ägde tid & rum. Rådande lördag når Venus - Taurus sköna planet - tätt Scorpio, visavi nämnda Taurus; tung i mylla, fjäderlätt i silkeskimono, distanserat deltagande i Scorpi Venus-dansen.

 

Allra intimast med jords hav: oktober nymåne i Libra sol, Taurus måne. Den nya månen är intentionens utsäde; är potential, när fullt stor måne är potens; är skörd - primärt plockad i Sols belysande av den reflekterande hona Luna är. Under maj månads fulla måne i Taurus sol, skall jag skörda detta års oktober, blå & super. Spirande.

 

Spirande rituell.

 

I tarot sågs kittlande klingande La Lune & Chevalier D’Epees, samt en mörk Epees 8 för vilken ljuset brann ut, när jag bad om ett tecken.

 

Det är en myckenhet, det som jag skall lämna bakom mig, för att se det ur hjärtats vind fröspridda träda in framför mig

 

i en spirande framtid månne under maj månes vakande, vårbleka ansikte.

 
 
 
 
 

v. 2 1.

 

Venus retrograd.

 
 

Natthimmelen uppbar stor skorpionmåne i taurus, i bärnsten likt ögat hos ett smycke. Isvatten invid björken bedövade mig, väckte mig, rann från gullblond krona över öga & ögon. Vi träder in i Venus i retrograd, under sommarmånes & midnattsljusets bleka sken.

 

Februari måne kallade mig JUNGFRU MARIA, under ett magiskt klockslag av 2; under mars måne kallade mig ST. OLOF; .ett blekt helgon med foten på en död drakes nacke, sedan bönenatt drömt belysande ett poem av Edith: Två vägar.

 
 
 

Här vilade jag från min skrift. Blundade, andades, lydde - en vaggande rörelse, gripande som aldrig förr. Blundade, andades, såg - syn som från en hästrygg - manken, manen, marken. Ridande, blundade, andades, sade - visa dig för mig, så virvlade ett öga fram ur sin pupill, så såg jag dess sköna anlete, dess mun likt en söt tjock frukt; hon, hon vem vaggade min kropp, hon som fört mig till ryggen på den häst som vaggade min kropp.

 

I sådan hänryckning drogs - varsamt, meditativt & inkännande - en symbol ur Primavera tarot art nouveau (Castelli Antonella / Lo Scarabeo), & jag såg: La Papesse - översteprästinnan. Hennes oxresliga krona av halv luna med dess månlika ornament, ett kröningens öga. När jag sedan lät insamla korten var två av dem med symboliken opp. De var prästinnans helhet. Jag visades La Force - styrkan, & La Lune - månen. Tre ur den stora arkanan. Den inre striden blottlagd.

 
 

Din väg är ren: där gå moderlösa barn

 
 

Berättade Edith, syster. Kan hända är de moderlösa änglar, de som endast fader har.

 
 

& leka med vallmoblommor, där gå kvinnor i svart & tala om sorg,

 
 

De svartbärande kvinnorna bådar om en kyrkogård, ty i mörkt språkar de sorg - om inte om en klostergård, ty lika så i dennas fredade grönska kan systrar tala om sorg. Änglar kan närvara.

 

April måne kallade mig till de idel rena stenarnas stig & ur denna maj månes lockelse har jag kallats till att yppa

 
 
 
o2oo4.

o2oo4.

 
 

Du kommer att behöva begå klosterrov.
Kan du förstå innebörden av det?

 

Tron.

 

T r i l o g i s k t
I. KRÖNING; kronan prydande,
II. REX PERPETUUS NORVEGIAE; den evige konungen,
III. TRON; evigt tronande.

 
 

c) [med anslutning till 1] i sht i religiöst spr., om Guds l. gudoms tron; numera i sht ss. symbol för Guds l. Jesus l. gudoms o. d. upphöjdhet l. makt (jfr 3). The Götha Konungar som vthi sitt Fosterland wistades, sworo om sina Gudhars Thron och säthe. Tempeus Messenius 61 (1612). (Jag) tacksäger .. Tig, min Gunstige Gud: leggande mig och mitt ringa pund .. neder för Tin Majestetiska Thron. Swedberg Gr. 152 (1722). Det andeliga riket förstördes, och mörksens Furste uppreste på jorden sin thron. Hagberg Pred. 2: 28 (1815). Om en liten tid står jag inför tronen i Himmelen. Jag vill bara varna dig innan jag dör. Nilson MessTräb. 152 (1990). — jfr ALLMAKTS-, AVGRUNDS-, DOMAR-, GUDA-, HIMMELS-, NÅDE-TRON.
/
SAOL.

 
 
 

Drömde

 

en varelse, hon strålade. Den jordiska orenhetens syre kunde hon inte andas; hon kvävdes. Sakteliga kvävd svävade hon fint så som en sjöjungfrus vals i hav, för att lealös falla ned över en kropp. En ny geist bar henne när hon lyfte sig från dess livlöshet. Med fasas vida ögon såg de omgivande hur den tidigare väna övergivit sitt väsens ädla aura, sedan hon utsugit all kraft ur den mänskliga varelse hon fallit nära. Likt vampyren torrlägger en köttets källa, hade hon druckit upp dennes liv. Av detta kom hennes blåa gracila gestalt att omvandlas till den hos en mannastor, blöt igel, allt för motbjudande att beskåda.

 

Som det lägsta, allenast som det lägsta, var det görligt att andas de lågas luft, ämnad de likt hon nu krälande. De av blodtörst nedtyngda.

 

Kunde känna hennes nobla kvävning. Det fanns någonting ljuvligt med de inför syret döva lungorna. Hon var en i det förkvävda tillståndet fridfull, ty i dy icke hemhörande, varelse. Knivarna i de egna lungorna har sin egen egendomliga ljuvlighet, i att vara en kroppens imitation av ogripbar leda. Det gör ont att andas; allt är som sig bör.

 

Sedan denna märkliga dröm blev min 6v långsamma andning helt obekymrad till sin karaktär, om inte för smärtan. Kan hända var jag den blonda kropp det eteriska väsenet sög tomt; kan hända gav hon mig sig i offer, när hon likt en läkedomens djur renade mig från mitt livs giftiga kyssar. Kanske vaknade jag i min säng återuppstånden från min drömda död, fastän ingenting ter sig vara annorlunda, annat än den obetydliga andningen. Även hon - svävande - var jag, som dog. De val..

 
 
 

Hon hade trott sig ställd inför valet blott mellan vanära eller död. Fanns här dock en tredje utväg? Anammandet av Jesu Kristi lekamen & blod till syndernas förlåtelse & till kraft mot syndens frestelse. Så enkelt det var! Hon hade blott att gå dit fram i tro, böja knä & undfå allt vad hon behövde. / Runa / Hans ögons ljus, 1923.

 
 
 

..som gäckar. Så uppenbarar sig i ljusa nätter ett tredje: korsets tysta rosenträdgårdar. När jag kom till Uppsala var det vårvinter & jag färdades i JUNGFRU MARIA heliga namn, ty vi fyra vackra - norrländskor & fransyskor - i kupén, var alla döpta till Maria. Endast Herren önskar mig. Endast Herren ledsagar mig

 

& längre fram på vägen står ett blekt helgon med foten på en död drakes nacke. [REX PERPETUUS NORVEGIAE]

 
 
 

När hon kände sig sårad av tanken på hur han velat draga ned henne, bad hon för honom. När hon längtade som mest skärande tillbaka till honom, göt hon denna sin längtan i bön för honom. / Hans ögons ljus.