Husmansklassiker främst i spis goda fason, är följande:
Renblod.
o17o5o3
Vid var månes menstruation bör Kvinna förse kropp med blod. Norrbottniskt val är renens röda; taga råa klunkar & ugnshettar blodpudding - el. blodkaka, som jag vill kalla denna ty däri kläcktes 1 stycke Alträsk-ägg. Av allergiorsak nyttjades mjöl & mjölk från kokosnöt (inhemska alternativ är får-/getmjölk & bovetemjöl), vars egna smak obemärktes av nejlika & riven ingefärsrot. Serverat med rå grönkål, rotfruktsskal (hos mor är jag hushållsgris; frukt- & grönsaksskal sparas mig) vilka stekts med gullök - & sedan hälldes Gemträskskogens alla lingon över, med liten sked småsöt rårördhet som grädden.
Försvinnande råraka.
o19o517
Fantastiskt feta, ändock luftigt frasiga.. fort försvinnande från fat, försvinnande goda. Att servera exceptionella rårakor är en förmåga som jag vill äga, så att det skall talas om den i generationer. Tidig tagning: o17 RÅRAKA.
De fredagsfrasiga var de godaste fram till nu; skört tunna - välstekt yta - & rikt av kokosolja (för mig) samt äkta smör (för mannen). Äggvita hjälper mig att hålla dem samman. Salt, vitpeppar & svartpeppar passar.
Vad som kan överraska är min prövning med krossad nejlika; i försvinnande liten mängd innan rårakorna formas, & riven vitlök i smörklick. De rörda lingonen skall ogärna beblandas med denna pikanta detalj - den starka kryddan med det milda smöret är ruskigt njutbart till nakna rårakor.
Fotografiet föreställer bara en liten smakportion; mannen har spisat restaurangmål, men skall nog inte klaga över sent, salt, fett husmanstugg - med kvalitativt fläsk, som naturligtvis lades till - vid hemkomst.