❤

..stor längtan; så storeligen glädjande när iseras nordankomst bjöd herre vem bjöd mig en uppvaktnings afton. Han beundrade min själ & han bar begär för min kropp - han ägde imponerande intelligens & tilldragande gröna ögon. Vi lever sedan maj i sällskap. Vi plockar körsbär i vår trädgård.. / GRÖNÖGD o18o724.

o19o5.

Fransk Michel Cluizel & italiensk Amedei ur näve till mun & sparat i flätad björknäver; kolanots Vahlrona Dulcey samt rödfruktig Amedei cioccolato con fragole, lamponi e ciliegie inhandlade. Goda val. I synnerhet Italiens cioccolato, prisad av generöse herrn tronande över kioskriket Odens frukt & konfektyr - även så, att den man vem bebor mitt hjärta älskade den bit Toscano 66% en gång serverad till kaffet.

Vårens nakna morgnar & nattlig badkarsvy över körsbärsblomster, yppigt i det träd som under sommaren skänkte skugga när jag serverade kardemummakaffe, tillgivet kröp upp i famn för kyssar. / SOM EN BLOMMA VID SIN STJÄLK o19o915.

Kaffe & kardemumma, lite grädde & lite mjölk; ren mjölk är för pöbeln, ren grädde lika så; kaffegrädde & lite kakao till, är adekvat. De gröna bar glimt, när han talade. Hans smak är god. Som smekande det bara inunder alla mina underkjolar, njutande av fett & päls & svett. Hans smak är god, när hans mun möter min. Finge vårat farväl bara ha smakat som vi - men det smakade råchokladfabrik & vitt té; men det ljöd av Gustav Vasa kyrkas strängar & det kändes som en ström. Min längtans äpplens décolletage, yppade

»Jag har fått ett nytt födelsemärke; ett litet. Det är rött.«

Kyss mig.

»Så passande.«

Smek mig.

»Azemine har även hon ett nytt; på det andra bröstet.«

Tag oss.

Så passande.
Så opassande.

Våra tungor var känsliga för varandra, i Klevgränd. Lårens nylon var känsligt för marken, på Skeppsholmen. / ÖGON KÄNSLIGA FÖR BLÅ o19o713.

Hans smak är perfekt; han smakar perfekt. Andra män är amoraliska grotesker med slemmiga tungor & motbjudande olater; men hans brister, de är älskliga - de farliga, de skall förrinna. Han passar mig perfekt. Honom passar ett oräknerligt antal lika väl; just jag är inte så noga. Att han om att vi är menade att sammanstråla hjärta mot hjärta ej känner väsensskilt, ej hävdar detta vara osanning, är honom oväsentligt. Det passar sig ändock inte.

Han säger att Hon inte är skälet. Det är det jordiskas gravitation som skrämmer. Han säger sig vara för stor, för sådant - inte ha tid, för sådana petitesser. Han säger sig vara allt för liten; en allt för skrämd gosse, utan omistlig stadga - för min min livs önskan: grossess, i min kropp & ur mitt väsen.

I djupandning höll jag min anda helt blått, för att stilla betvinga bröstkorgens skenande hjärta få ro. Visualiserande ett ljus, lysande nog att undsätta GISELLE; lysande likt chakra मणिपूर av Arianna Savalls L’Amour & av ROSALE; dess dryck & boquét, rosenkvartshjärta, rosenkindade väninnor, blonda karlars rosande leenden - innan de visar sig fashionabelt fallna, ger mig beska - & Amedei, tröstar mig.

Det var under avskedsaftonen med & från min älskade, som jag presenterades för Vasastans konfektyrkonung. Ivrande plockade han mig nordisk bjudlakrits & ivrande frikostig var han lika så, den afton när jag trippade in tillsammans med fröken Feral. Lät då påminna min nye vän, om den älskades önskemål:

»Gustaf väntar på att du skall beställa hem den danska tobaken. Det skulle glädja honom; han har det inte så lätt..«

»Stackars Gustaf«, sade vår vän, medkännande. & lovade.

& stackars mig. Utan dig är jag halv. Ändock är det med ett helt hjärta som jag skall sörja, ty sedan nu är jag hel. Att hjärtat helt & fullt förr förkrossats, blottat förtäljt -

ty han svek, så som en man vem stjäler köttsligt utan att ge sin kvinna sann mening, i ande i blod, sviker; han bedrog, så som en man - vem ur värde skall sällskapas av flerfallt av vackra - vänder blicken bort från en kvinna vars framtid han har karesserat, för att endast sova intill en endaste; ty han låter förråda essensens frihet & själens sanning, när han innerst ändock önskar mig. Det förnedrade mig, till min innersta märg & essens, att försummas som om intet värde finns hos mig. Det var fatalt att ha hört det sägas, att han under vår tid växte som man, en man vars attraktionskraft är omfångsrik, en kraft brukad för att möta den kvinna som han lämnade mig för -

& jag var tillintetgjord, utan tro på romantikens under men obevekligt trogen min tro på Gud; Gud, Gud; Gud har förbarmat sig över oss, när han lade sin hand över mitt hjärta: det varde ljus; varde helt; varde kärlek.

Du är högt aktad & älskad.
Evigt skall du fattas mig.
Evigt är jag din.

Symfonier, & Ane Bruns spröda version av Leonard Cohens Ain’t no cure for love begråter dig, förlåter oss; tillåter mig,

k ä r l e k e n .

o19o5.

I walked into this empty church, I had no place else to go

when the sweetest voice I ever heard whispered to my soul.

I do not need to be forgiven for loving you so much;

it is written in the scriptures.

It is written there in blood.

I even heard the angels declare it from above.

🦢

Svanens år.

Svanen. (183O)

Från molnens purpurstänkta rand, sjönk svanen, lugn & säll,
& satte sig vid älfvens strand & sjöng en junikväll.
Om nordens skönhet var hans sång,
hur glad dess himmel är, hur dagen glömmer, natten lång, att gå till hvila där.
Hur skuggan där är djup & rik, inunder björk & al,
hur guldbestrålad hvarje vik & hvarje bölja sval;
hur ljuft, oändligt ljuft, det är att ega där en vän,
hur troheten är hemfödd där
& längtar dit igen.
Så ljöd från våg till våg hans röst, hans enkla lofsång då,
& snart han smög mot makans bröst & tycktes kväda så:
Hvad mer, om än din lefnads dröm, ej sekler tälja får?
Du älskat har på nordens ström & sjungit i dess vår.

/ Johan Ludvig Runeberg (1831 - 1877)

S v a n d a g b o k .

o518

Skeendens sammanlänkning i spirande skog, en fröjdens dag jag utan medveten mening graviterade mot lenastenen var vi i vår vår sett ett osynligt svanpar (KOLORIT & KROMATIK) - & utan medveten mening fann jag mig - från strumpläst, angorakjolen, opp till topp, i gräddblek hud - svanvit.

Vid blid gymnastik invid vattnet var jag svanlik - om än, sedan sätesposition i marks torra lav, i angorafjunen, som saktmodigt omsorgsfullt fejades av från stjärtens krön, fann jag: jag var Svanen.

Sällsynt är renhet & tiden är vävd. Hur kan en svan bestå vit när vårjorden är i sörja? Den putsar fjädrarna. I ofelbar frenesi putsar den fjädrarna sina. Sällsynt är renhet gåvokommen, blott & bart. / SVART KATT, VIT SVAN.

o19o5o9.

0707

..vaniljkula från Östra Kajens gelatokiosk. Gräddglassen njöts betraktande solitär svan, som vickande på vita stjärten & ståtande med de vida vingarna, föste molnen ur åsyn. Få är de som känner till, att vädret är ett svanens herravälde.

Änglalika vingar klipper genom eter, för vindselementets åtlydnad; en bestämd, ändock graciös, hyllning till ljuset.

o19o7o7 Karlshamn: 16.2O.

o19o7o7 Karlshamn: 16.4O.

🌹

Rosen är kär. Förrår närmad dess ROSA kosmetik & mystik. Rosens dagg ha i år trängt igenom huds yta, välsignande en मणिपूर-dröm. Dess blad är tungan min när den smeker & dess törn känner mitt hjärtas blod.

R o s e n d a g b o k .

o7o9

Ros betyder Röd.

skriftat. Sol & syre kallade mig att bevista Lugnahems trädgård, & av rosenlektyr; om symbolik, nå inspiration innan vidare ord.

Rosens förvandling, från symbol med sexuell framtoning i grekisk mytologi i samband med Afrodites amorösa eskapader till en mer sedesam & jungfrulik Mariasymbol, förklarar den starka verkan rosen har som kärlekssymbol samt också dess många budskap. / Rosen - kärlek, konst, doft & botanik / Christina Högardh-Ihr, Lars-Åke Gustafsson.

När vind tog vid for jag in & såg i anspråkslös sals dunkelhet, elden för stearinljusen hypnotiskt flamma

i röd.

Sällan har dess like skådats! Som ur potent psykedlika, om än icke så, sågs en för jämnan gul låga förundra, ogul; flamma lös röd, som ros.

I en dikt av okänt ursprung berättas om Chloris, växternas gudinna. Hon promenerade en molnig morgon genom en skog & fann där den döda kroppen av en nymf. I sorgen över att se en sådan vacker varelse död, bestämde sig Chloris för att ge nymfen liv genom att förvandla henne till en blomma. En blomma som överträffade alla andra med skönhet & charm. Chloris tillkallade andra gudar till hjälp med sin uppgift. Afrodite fick bistå skönhet. Chloris make Zephyrus, västanvinden, tillkallades att blåsa iväg alla moln så att Apollo, solguden, kunde ge ljus åt blomman. Slutligen tillkallades Dionysios för att ge blomman nektar & doft. & en ros, med charmerande skönhet & utsökt doft, stod färdig. Även Chloris [likt poeten Sapfo, cirka 6OO f.Kr] krönte rosen till drottningen av blommor med ett daggdroppsdiadem. / Rosen - kärlek, konst, doft & botanik / Christina Högardh-Ihr, Lars-Åke Gustafsson.

o712

Alba betyder vit.

Albarosen är blek, härdig & gammaldags. Om de vita i Lugnahems härd är av alba, är ovisst - visst är, att i Blekinge är de livsornament. Under sorg lade jag en köldens förflutna vår, för den vilda väna - må hon vila i frid - snövit ros att smycka kistan. En gapande avgrund krakelerar; svärta i smulor, av jungfrulik ros.

Att kyssa regndroppade kronfång, smakar skönhet & läkande; bot mot vad är vanhelgat - & rosensmaken är i de naturligt svala dropparna mångt mer potent, än när rosen framfusigt skållats för het brygd. Att med hårda tänder ta av knoppar & full prakt, är bestialiskt & ändock ömt. Icke förty, rådjuret känner vi som en graciös varelse.

Rosengården (Karlshamn, Blekinge) skänkte sällsamt persikotonad ros - månne den brittiskt kultiverade Fighting Temeraire - som gav exklusiv smak till vaniljkula från Östra Kajens gelatokiosk. Gräddglassen njöts betraktande solitär svan..

o19o9

R o s a r i u m . Ett sådant vackert ord för en sådan vacker plats. Jag vill vara i ett rosarium, kanske allra helst vara ett rosarium. Att vara den som betraktar rosen, att vara den ros som betraktas. Är Han i ett rosarium, där han håller min hand så som han höll den & har handens värme mot mitt lår så som hans värme förr strömmat i min kropp, om Han lyfter floret av damaskusrosors töcken från mitt ansikte, om Han då kysser mig & om Han kan fästa sina ögon i mina & säga att Han ser mig, vill jag så gärna, tillsammans med Honom, stilla betrakta rosen. Jag önskar nu, så som allt är, stilla upplösas & åter falla samman, manifesterad som en blek, mångbladig rosenknopp i väntan på att veckla fram min skönhet, för den som ser mig.

Som en blomma vid sin stjälk.

o 1 8 o 3 o 3

Lördag & yttermeradagar i kompani med underarms blåådermönstring;
från Den Gyldene Fredens stearinbelysta trä, koppar,
mättade kroppar till lekfull odygdsbrygd i förortligt flickrum.
Att lära känna en människa är en dans med mången steg.

Det är sagt att en i avsikt meditativt förnummen resumé över en relations historia, skall bistå att lossa föreningens band. De mörka blå var slutna under hela Karlskirches konsert [TIMBRE.]; hela de fyra årstiderna fordrades, för att till fullo återblicka ögonblicken under körsbärsträdet, & allt. Att minnas till Vivaldi, behagade. Vår första nära afton var en alldeles festlig natt & en vacker dag älskade jag honom.

Det hände att Mannen var som natt & dag i sig självt. Kärleken är i nöd & lust, också förutan brudflor. Så avlägsen som tiden var, sedan förut betagen av Mans essens - enär aldrig förr så emottagen i mitt väsens essens; vi var menade.

Jag önskar att vi aldrig hade mötts. Det sägs vara gott att glädja sig över vad som har varit, att vördnadsfullt bära varits lärdomar in i sin storartade framtid. Skall allt vad ske, ske, skall världen vara varse att vad ske ideligen är av offer av den enskilde, för att ge en skild; en annan, av alltets förgreningar.

Vad han har lärt sig har varit sällsynt i omfattning, sade han. För egen del kan jag vare sig säga detsamma, el. ens önska så: det var näppeligen för en lärdomars lära, jag lade mig ned invid. Vore det ej för denna hans svärmeris chimär av kärleken, denna min ofruktsamma kärlek till honom, kunde jag om lyckosam ha levt som fruga & blivande moder i Östeuropa. Alla de rika lärdomar & oförglömliga upplevelser tiden med honom har givit, skulle jag utan att blinka låtit avhålla mig under detta liv så som de följande & var förflutet, för att få leva i vad jag levde för.

Vårens nakna morgnar & nattlig badkarsvy över körsbärsblomster, yppigt i det träd som under sommaren skänkte skugga när jag serverade kardemummakaffe, tillgivet kröp upp i famn för kyssar. Att från köksfönstret se honom komma hem, päronträdet vitt i periferin. Att höra honom säga, att äppelmustandet väcker all upprymdhet. Att lyssna till upprymdheten hos en virtuos. Makligheten framför Axess television & de intensiva insikterna ur enighet - ur träta. Hans hands hud mot mitt lårs nylon, vid symfonier & vid väntan på tåget. Hans tungas förtörnade smälek. Smärtan.

Med all kraft vill jag bedja Gud att beröva mig allt detta! Att föra mig till en tid när jag ej sett de gröna glimma. Allt detta, önskar jag få byta bort för att under en savande björk ge god di, omsluten av mörkrets mantel somna mot en kärastes bröstkorg, i äkthet sammanbindas & förevigas. Är det inte äkta är det ovidkommande; vad äkta är, är evigt.