Resa

Paris.

 
 

Erik Satie. Piano. Gnossienne No 4. Partitura. Audición: fler franska tongångar: FRANCE.

 

Vid trivsel i Kalifornien o16 kändes jag tillfreds med att benämnas som fransyska i stil & tunga; den amerikanska idén om Europa, applicerad på Marielle.

 
Brigitte Bardot.

Brigitte Bardot.

 

Samtida fransyska är desto mer bekväm av sig & kosmopolitiskt slätstruken, men fransk vintage är bohemisk elegans i smärt midja & slarvig sensualism; bröstvårtor som flirtiga pärlor, armhålorna indikerar bevuxen könsmognad. Frisyren är inte tillrättalagd; hon är tjusig, men inte tillrättalagd.

 
Brigitte Bardot. II.jpg
 

Naturligt oslipade diamanter i trippande klack & röd fläck - i mitt fall från rödbetssaft - av vin på underkjolen, njutande croissant & cigarett - i mitt fall jazz.

 
 
..med en liten missad kajalskavank på kinden.

..med en liten missad kajalskavank på kinden.

 
 

Vid resa med Norrlandsnattåget anammade jag Frankrike: denna Röda Korset-blåsa ingav mig, i passionsrött & slits(upp)knäppning blottläggande spiror, fransyskans sinnlighet - & ser man på! Vid kik på lapp som sade lin/viskos, berättades att den de facto tillverkats i Paris - & med ens kändes dess ostrukna otillrättalagdhet självklar; självklart kan en fransyska ha bättre saker för sig än att ha rynkat lin i åtanke - vissa dagar skall hon föredraga att hålla i palett & (jazz)cigarett, bara slarva omkring efter att hon vid O7-snåret besökt det lokala bageriet för att överraska l’homme med croissant de bourre.

 
 
RÁNDOTTIR Norrlandsnattåget mot Paris. I.jpg
Färgåtergivning.

Färgåtergivning.

 
 

Under mina resor i Frankrike tyckte jag om romantisk arkitektur, fransk radio & frukostcroissant. Hur Z & jag delade det snurriga bakverket, kafévilande från blötheten från höstinfallande cykeläventyret o1o, genom västra Europa (BYCYCLEOPS: LUFF OF LIBERDADE) - & jag minns gästandet hos en vardagsberusad karaktär som bad oss välja ost (men av utbudet förstummades vi), & vid middagsbordet orerade - endast på det förnäma språket, om: en vacker men ondskefull blondin han levt med & huruvida vi var ärliga främlingar el. skulle komma att sprätta upp hans närvarande moder: comme un poisson.

 

En mysig charkuteribräde-afton i Paris bråkades det om kärlek & ond i sinnet som jag var, blev jag kraftigt förnärmad när en aggressiv, svart buffel dunkade in i mig vid vår passage i trappor. Ilsket spottade jag honom i nacken & än idag prisar jag mina skyddsänglar för att den burduse ingenting märkte..

 
 
 

o1o Chill i Noyon.

 
 

Tillvaron var desto lugnare i ljuva Noyon, i metropolens lantliga utkant. Snälle Fabe ville med vildörter råda bot mot min svåra förkylning, & jag läste om meskalin rusad av hans ganja. För vidare färd fick jag kamomill med mig; Z fick fröer.

 
 
 
I skinande argankur.

I skinande argankur.

 
 

Lucia-visit o13 med rosade sällskapet Zar: jus de pamplemousse & Louvrén - sedan lämnade han mig på en bensinstation varifrån jag sakteliga fördes söderöver. Affärsmannen Albert vem skjutsade mig bjöd i sällskap med sin kollega (knappt ätlig) foie gras-sallad i sydfransk bymiljö jag aldrig skall glömma. Det var december & sommar.

 

Kung Feral & jag gästade under vår liftarresa o15 (Münster - Valencia: FABLE FEMMES) än en generös & egen fransos, boende i vinodlingshöjd. Han samlade konst & koraller i ett hem hans händer byggt; möblerat med egna, imponerande snickerier. Han serverade oss fransk födolyx & trädgården doftade rosmarin.

 

Vid min duschning i herrens utsmyckade hem smorde jag av misstag in mig med graisse de canard, förväxlat med kokosolja. Ännu ett tokigt duschminne är från Paris sekelskiftesbyggnader, var en trångbodd kvinna hade placerat den oplacerbara duschkabinen i köksvrå. Den var det en parisisk upplevelse att tvåla in sig i.

 
 
Lår inbjudande en hand.

Lår inbjudande en hand.

 

o1o11o3
Paris, baby!
Nu ska jag duscha i köket. För det är där duschen är
.

 

Svart katt, vit svan.

 

o314/21

 
 

Ur De båda danserskorna.

Den ena är ljus som en gryning om våren,
& mjukt falla håren,
kring danserskans skimrande gestalt.
Den andra är mörk som ett farande väder,
i nattsvarta kläder,
som skyla, men likväl förråda allt.

 

Jag känner hur tankarna stiga & brusa,
de trå till den ljusa
& vilja ledsaga mig dit.
Hon väjer & nekar & viskar besviken;
för mina skönhetsriken
är inte på långt när du tillräckligt vit.

Wilhelm Bernadotte (1884 - 1965)

 
 

Kär väninna & jag, tog frukterna från isöknens kulturoas: vita baltiska källarvalv, ryska nationalbaletten i Östergötland & visit av universitetsfästets kyrkovävar samt ett halvt oframkomligt Linköpings Antikvariat, var jag i liten franskformad bok (Svart & vit - Wilhelm Bernadotte, 1918) fann stor poet av slottsätt. Vår första dag i sällskap högläste Azemine ur Karin Boyes lysande diktarv.

 

Vårens väntan.

Går jag ej här rusig av rosendoft -
ändå ha inga rosor kommit!
Skälver ej allt höljt i gudomligt skir?
Hemliga löften dagrarna viska.
Fjärranifrån nådde mig nyss en vind,
lätt som en återhållen andning,
fylld av en blyg bävande väntans doft.
Allt sedan dess ett under jag anar.
Intet jag vet går som i fjärran land,
går som i dröm, i dröm om rosor. Allt är som förr -
likväl är allt förbytt.
Sällsamma gåtfullhet över tingen!

Karin Boye (19OO - 1941, mycket mörk med stora ögon)

 

Ur Ediths poem & en gyllene snöflinga, tillika asterisk, i de svanprydda brev jag sände när än i norrbottniskt bo, onär Honom. Åter i attefallsbo är brevsvanen vid kosmetikvråns pipettförsedda oljor, var jag är; omsorgsfullt pumudande med myrra & Dr.Hauschka.

 

En svart katt korsade gatan en dag när jag kom hem, till Honom. Det lamslog mig i ett dygn. Hur kan ett hem vara lyckligt när en svart katt bor tvärsöver. Vit salvia vilar bränd i smyckessamlande katts låga kärl; för att röka ut demonerna. Vitt skinn i skär spets, silke, sammet. damaskusessens, kinders rosor höjda av ett leende; kunde inte annat än att välkomna, när han kom hem till mig.

 

Ur Dagen svalnar.

III
Jag såg min herre för första gången idag.
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm..
Var är mitt jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?

Edith Södergran (1892 - 1923)

 
 
 

Hur kan en svan bestå vit när vårjorden är i sörja? Den putsar fjädrarna. I ofelbar frenesi putsar den fjädrarna sina. Sällsynt är renhet gåvokommen, blott & bart.

 
 

Ur Lid - men brinn!

Hellre många stora fel
än en vit men skrumpen själ,
hellre kvävas i en suck
än att leva som eunuck
& bli trind & fet & frodig
utan att ha kramat blodig
saft ur livets mogna frukt,
syndig eller full av tukt.

Wilhelm Bernadotte (1884 - 1965)

 
 

Den renhet genom vilken jag välkomnade var inte ett skänk & så var heller aldrig min emottagande barm av rosa rosenknoppar & Apotéka Havlíks ros. Om än föga frenetiskt, så putsar vi två tillika. Jag kan se honom & han kan se mig. Bortsett från detta är vi tämligen blinda & lomhörda, för varandra - men aldrig för skönheten, musiken, mystiken.

 

Väninnan bröt min isolering. Vi fick se: fullmånen fördriver den svarta svanen. Svarta svanen skall aldrig renas - själen hennes är fullkomlig sörja. Ljusa Odettes sagolika piruetter fick publiken att hålla andan; fick mig att finna ande, i Konsert & Kongress (Linköping). Aftonen såg vi Svansjön, vårdagjämningen såg vi svanparet - nedom silverskimrande vädursklot - i parken. I Rigas gotik tog hon anka, i Linköping tog vi anka (apelsin & enbär, Brasserie Bouquet). Aldrig tog vi svan.

 
 
o18o5 Saltsvan.

o18o5 Saltsvan.