Erik Satie. Piano. Gnossienne No 4. Partitura. Audición: fler franska tongångar: FRANCE.
Vid trivsel i Kalifornien o16 kändes jag tillfreds med att benämnas som fransyska i stil & tunga; den amerikanska idén om Europa, applicerad på Marielle.
Samtida fransyska är desto mer bekväm av sig & kosmopolitiskt slätstruken, men fransk vintage är bohemisk elegans i smärt midja & slarvig sensualism; bröstvårtor som flirtiga pärlor, armhålorna indikerar bevuxen könsmognad. Frisyren är inte tillrättalagd; hon är tjusig, men inte tillrättalagd.
Naturligt oslipade diamanter i trippande klack & röd fläck - i mitt fall från rödbetssaft - av vin på underkjolen, njutande croissant & cigarett - i mitt fall jazz.
Vid resa med Norrlandsnattåget anammade jag Frankrike: denna Röda Korset-blåsa ingav mig, i passionsrött & slits(upp)knäppning blottläggande spiror, fransyskans sinnlighet - & ser man på! Vid kik på lapp som sade lin/viskos, berättades att den de facto tillverkats i Paris - & med ens kändes dess ostrukna otillrättalagdhet självklar; självklart kan en fransyska ha bättre saker för sig än att ha rynkat lin i åtanke - vissa dagar skall hon föredraga att hålla i palett & (jazz)cigarett, bara slarva omkring efter att hon vid O7-snåret besökt det lokala bageriet för att överraska l’homme med croissant de bourre.
Under mina resor i Frankrike tyckte jag om romantisk arkitektur, fransk radio & frukostcroissant. Hur Z & jag delade det snurriga bakverket, kafévilande från blötheten från höstinfallande cykeläventyret o1o, genom västra Europa (BYCYCLEOPS: LUFF OF LIBERDADE) - & jag minns gästandet hos en vardagsberusad karaktär som bad oss välja ost (men av utbudet förstummades vi), & vid middagsbordet orerade - endast på det förnäma språket, om: en vacker men ondskefull blondin han levt med & huruvida vi var ärliga främlingar el. skulle komma att sprätta upp hans närvarande moder: comme un poisson.
En mysig charkuteribräde-afton i Paris bråkades det om kärlek & ond i sinnet som jag var, blev jag kraftigt förnärmad när en aggressiv, svart buffel dunkade in i mig vid vår passage i trappor. Ilsket spottade jag honom i nacken & än idag prisar jag mina skyddsänglar för att den burduse ingenting märkte..
o1o Chill i Noyon.
Tillvaron var desto lugnare i ljuva Noyon, i metropolens lantliga utkant. Snälle Fabe ville med vildörter råda bot mot min svåra förkylning, & jag läste om meskalin rusad av hans ganja. För vidare färd fick jag kamomill med mig; Z fick fröer.
Lucia-visit o13 med rosade sällskapet Zar: jus de pamplemousse & Louvrén - sedan lämnade han mig på en bensinstation varifrån jag sakteliga fördes söderöver. Affärsmannen Albert vem skjutsade mig bjöd i sällskap med sin kollega (knappt ätlig) foie gras-sallad i sydfransk bymiljö jag aldrig skall glömma. Det var december & sommar.
Kung Feral & jag gästade under vår liftarresa o15 (Münster - Valencia: FABLE FEMMES) än en generös & egen fransos, boende i vinodlingshöjd. Han samlade konst & koraller i ett hem hans händer byggt; möblerat med egna, imponerande snickerier. Han serverade oss fransk födolyx & trädgården doftade rosmarin.
Vid min duschning i herrens utsmyckade hem smorde jag av misstag in mig med graisse de canard, förväxlat med kokosolja. Ännu ett tokigt duschminne är från Paris sekelskiftesbyggnader, var en trångbodd kvinna hade placerat den oplacerbara duschkabinen i köksvrå. Den var det en parisisk upplevelse att tvåla in sig i.
o1o11o3
Paris, baby!
Nu ska jag duscha i köket. För det är där duschen är.