Kompass.

15o1
 

Naturens illbattingabrud då grisigt grå moln käftade oss hagel - framtiden är nu - & vi svarade med morska gesten att blotta nakna kinder mot ishimmel; exotiskt rått spa. Promenerade i det lockande klimatet, i mörk skog på våt myr. Häpen! »Kolla!« Intogs av skymningsky. Hon svarade: »Jag ser.« Hon såg: »Symbolen för Evighet.« Östermolnen kreerade den i klassiskt asymmetriskt utförande. Tydligt. »Det är tidens år i år« besvarades »& ögats & dödens.« Besvikelse invid björken: »Inget kukens år i år heller..«

En otillräcklig, asexuell gud vars manslem är eterisk & obrukbar. »..Den januari vi ser upp mot himlen & ser kukar..« Andens dröm om det attraktivt animaliska; att spy äpplet. Skrev memo om tecknet & detta kom precist synkront med »There's a cloud behind the cloud to which I'm yelling.« Konkret abstrakt: symbolen syntes som om bleka frontande moln karvats för att avslöja kulissmolnets bistra nyans, som målad ∞. Sedan, i meandrande bäckar i vintergrön natur, beskådades porlande födseln av ∞, & hur symbolen drunknade i sig själv.

Kalallit Nunaat.

◯ Luna
 

Brun politik.

Eta Aquarid

Fabricerad fascistisk fascinerande fars & jag ids int se mer av spektaklet. Skjuter från imaginär enbåge oprekär pil att kärrota som i att gräva inte fastna & denne gräver i brun politik: jordmakt, brun som chagadiamant & näringsrik mull. Livet är oberoende av vem som segrar att bära den officiella bekymmersrynkan i 4 år, så varför förvirra mig i ett supervalår då jag ist. kan göra ett superval i år & förvilda mig i min organiska varelse?

Fuck propositioner, fuck valkompasser, fuck den politiska pjäsen & fuck att vara en pjäs i politiken; hellre sitter jag under ett träd - ristar uppvigling i dess näver - & luktar på mitt bruna björkté.

Pang pang pang!

Luna Aldebaran

 

FUCK dina psykologi A-floskler & att du tror dig vara bättre än mannen som bar hand på mig; se på dina händer, dom är skitiga av andras blod då den Estrella-påse du greppat i näve förvandlades från illusion till verklighet & förblödde av ditt flinka chipsknyck. Det 'normala fredliga' maskineriet av människor på rad i kö, äta jobba sova dö är inte är fredligt - vi är fostrade in i en normaliseringsprocess som misshandlar oss & vi är barnen till dess sociala arv; därför som vi skadar varandra.

Om duperad, om sviken.. jag har ingenting av äkthet att förlora; hedern kan ingen krossa, stjäla eller beljuga. Allt som är av värde är allt som ni aldrig kommer att kunna ta ifrån mig. Jag är den trotsiga snorungen som skallar att kejsaren är naken ty kejsaren är fienden men är du min medmänniska sitter vi i samma himla båt, i samma satans värld. Ro, för guds skull. För vår skull. Låt oss nynna ikapp & spegla oss i varandras svett. I mina saltina pärlor kan du se det, i ditt blodiga grepp om åran likaså, & när vi vadar i varandras blickar tycks det vara glasklart att aldrig någonsin kommer du att kunna svika någon annan än dig själv.