2o3O.

 
 

Viss beska när han sade: »3O-talet kommer inte att komma tillbaka«, som krass replik på yttrat missnöje gällande hur rikets män ogärna bereder utrymme för kvinnor & äldre i de kollektiva reseåken. Men! Som han tog miste..

 

Inte endast tog han miste med avseende på att CHEVALERESQE hövlighet i högsta grad än är vid vigoröst liv, bortom Bottenhav där de nättlemmade bistås av de grövre. Glädjen sjöngo ur mig: Nåja, vi närmar oss år 2o2O - & sedan är det inte allt för länge kvar tills vi åter har trätt in i 3O-talet!

 

Ett förflutet är ointressant att idealisera; så skapas blott barnsliga dagdrömmerier, som far med osanning - men att det förflutnas förankring i oss glömma, skapar kaos. Vi skall vara framtidsvisionära - den enda väg som leder fram är inte den mot stupbranten - & ändock vördnadsfullt respektera vår historia, samt de eviga värden som är vår själsgrodds kosmiska jordmån.

 
 
Frontat av Veronica Lake: för visso 4O-talsikon - men inte heller det var ett särskilt pjåkigt årtionde.

Frontat av Veronica Lake: för visso 4O-talsikon - men inte heller det var ett särskilt pjåkigt årtionde.

 
 

I Smålandsposten skriver Fredrik Haage att: ..en av årets mest lästa artiklar i Dagens Nyheter var Huskvinnans återkomst – & konservatismens förbjudna lockelse”. Som rubriken antyder inte den vanliga slentrianfeministiska trumvirveln. Författaren Greta Thurfjell svor istället högt i kyrkan & bekände sin dragning till förbjudna könsroller. Läsarna fick också bekanta sig med kvinnorna bakom podcasten Della Qdär dessa gör strimlor av feministiska dogmer.

 

Han förtäljer här om o18s högervindar, med artikelexempel & den pod-trios succé jag hävdade som bevismaterial, när jag förrår för sällskapet lovade: det är inte mindre än det konservativa uppsvinget vi kan skåda! Herr Haage har dock ack så fel när han vidare beskriver hur »Seglet fladdrar för att det håller på att slå om till högervind i Sverige

 

Fladdrar! Att Haage är tidningsskribent & ingalunda ett trendorakel finns intet tvekan om. Detta omnämnda ‘fladder’ kunde de tendenskänsliga se för åratal sedan, när fruntimmer täckte sina delikata halsar i polo samt modernt mansfolk rakade hakorna lena & kammade sidbena. Den propra revolten.

 

År 2o19 styr vi osvikligt skutan i konservativ kurs. De inför detta motvilliga betraktas i ökad grad som förlegade & tjurskalliga reliker med mossbelupet medelålders värderingar. Generation Z gör uppror, ty de säger: det är år 2o19! & himlar med ögonen, när en pinsam 35-åring gaggar om kvotering & integrering & tatuering.

 

3O-talet står inte för dörren, men det kommer i rask takt gående längs björkallérnas sus, stegen från dess stövlar, dess nätta trippklackar, kan vi - om vi lyssnar noga - höra ljuda, som en löftesrik melodi om en inte allt för avlägsen framtid.

 
 

*

 
RÁNDOTTIR Hydrabjörksljus. I.jpeg
 
 

A Romance of two worlds.

 

Plötsligt föll det mig in, att det säkerligen var själviskt att bedja Gud om något. Vore det icke bättre att tänka på allt, som jag redan fått, & tacka honom för det? Knappt hade denna tanke fått insteg hos mig, förrän jag greps av en överväldigande känsla av ovärdighet. Hade jag någonsin varit olycklig? undrade jag. & om så var, av vad anledning? Jag började räkna efter alla de välgärningar, jag fått röna, & jämföra dem med mina motgångar.

 

Blaserade nöjessökare skola nog bliva förvånade då de höra, att jag fann mitt livs glädjeämnen hava vida övergått mina sorger. Jag fann, att jag hade syn, hörsel, ungdom, var frisk och färdig, kunde uppskatta det sköna i naturen & konsten & hade en intensiv förmåga att känna glädje. För allt detta, som omöjligt kunde köpas för blotta penningar, borde jag väl tacka!

 

För varje gyllene solstråle, för var blomma som slår ut, för vindens & havets symfonier, för fåglarnas sånger & trädens skugga, - borde jag icke, böra vi icke alla tacka för allt detta! Ty gives det någon mänsklig sorg så stor, att den vida överträffas av den välgärning, som ligger i det blotta njutandet av dagens ljus på jorden?

 

Vi dödliga äro bortskämda barn, - ju flera gåvor vi få, desto flera vilja vi hava, & när vi bränna oss eller såra oss genom vår egen halstarrighet eller vårdslöshet, äro vi otacksamt snara att klandra vår högste välgörare för våra egna fel. Vi ikläda oss svarta sorgedräkter som en sorts mörk protest mot honom, därför att han tagit ifrån oss något särskilt föremål för vår kärlek & dyrkan, men om vi trodde på honom & vore tacksamma mot honom, skulle vi istället bära skinande vita tecken av fröjd, att våra kära äro trygga i den fullkomliga glädjens land, dit vi ock själva åstunda komma.

 

Om vi bliva sjuka eller förlora våra penningar, vår ställningar eller våra vänner, rasa vi emot ödet - ett annat namn för Gud - jämra oss som barn, som slagit sönder sina leksaker. Men solen lyser alltjämt, årstiderna komma & gå, naturens härliga tavlor upprulla sig för oss, allt under det vi knota & klaga & vända bort våra ögon i förbittring.

 

Marie Corelli.

 
 
RÁNDOTTIR Hydrabjörksljus. II.jpeg
 

 

o181214

 

[Om tid för korsets födelse] får man regelbundet till svar: »Naturligtvis vid kristendomens uppkomst.« Detta svar är emellertid fullkomligt felaktigt. Korset i dess gängse symboliska mening föddes nämligen omkring år tusen & då ur förutsättningar av helt annan art än de som var bestämmande vid kristendomens uppkomst. / Poul Bjerre. / Månne mer sant sagt: korset föddes i begynnelsen - förlöst ur väv ur vilken manifest värld Är, ty geometriska formationer är i dess struktur; innan vi var encelliga organismer var vi geometri.

 
 

I cirkelspegeln betraktade jag landskapet hos ansiktet, för att av rödbeta över läppklyftor & kinders kullning, blomma rosor för att bedåra när Han med bricka full av överraskning återvände till vår vrå av Vete-katten; bedårande oss.

 

Vid glädje över hallontryffel & passionsbakelse yppades av Selma Lagerlöf (1858 - 19o9) & Poul Bjerre (1876 - 1964) - när jag inte i ett klumpigt försök till viskning av obscenitet, chockerade en stackars kafédam (myntat: att sätta kaffet i halsen), & vi samtalade sedligt om solkors.

 

Vad vare sig sällskapet el. jag ej kände till där vi fikade vid tomteduk, var att solfenomen skulle pynta vår himmel i midvintertid - att ett av de mest praktfulla solkorsen, med gloria likt en ljuskrona, bländade Dalarna i när stund för sagda samtal, vid Stockholm kungsgata den 14:e december.

 
 
o121212 Fia Westberg, Gävleborg.

o121212 Fia Westberg, Gävleborg.

 

Gud liknar solen; - den till honom vänder sig, begynner stråla - & hans anlet tänder sig.
Angelus Silesius.

 
o181214 Magnus Edbäck, Dalarna.

o181214 Magnus Edbäck, Dalarna.

 

Där står ett kors, som på grund av tvärbalkens längd & placering anknyter till solkorset. Ovanpå detta står Kristi monogram omgivet av segerkransen. Tydligare kan man icke symboliskt uttrycka att det centrala ej är döden utan ljuset & härskarkronan. / Poul Bjerre.

 

Sümbolism.

 

K U M U ( E e s t o k u n s t m u u s e u m ) .

 

Näitus on osa Eesto Vabariik 1OO sündmuste programmist.

 

In their art, an international artistic idiom is often intertwined with domestic folk art & elements of their oral traditions. / Estonia, Lithuania & Latvia became independent a hundred years ago, during the period when the Russian Empire was teetering. It is no coincidence that the prevailing Symbolist movement in these three countries at that time drew on history & local traditions, as if to add lustre to the Baltic identity through art which was eloquent & poetic. / However, certain visions have a closer affinity with the realm of dreams & magic than the more rigid world of politically-charged myths. / The atmosphere of a world abandoned by God, typical of the fin de siècle, helped to promote Symbolism.. / ..the torments experienced in this period of rapid historical change, which also witnessed the birth of psychoanalysis & an interest in afflictions of the soul. / KUMU: Vabad Hinged.

 
191O Janis Rozentāls Arkādija.

191O Janis Rozentāls Arkādija.

 
 

Ty det oscillerande varandet, existerar vi i turbulent tid. Djuprotad - djupsänkt likt det urträd stadigast fäst i ismark; bjǫrk - skall symboltradition ånyo vaja i ljusgyllene ax. Av ren tvungenhet. Tvungenheten att väcka själarna ur den apatiska puerilitet som binder oss att dia oss tills döds, från Babylon-skökas spene vars mjölk är svart som graven.

 

Att (ö)kände psykologieprofessorn Jordan B Peterson - nogsamt accentuerande schweiziske psykoanalytikern Carl Gustav Jungs (1875 - 1961) symbolteori, via medverkan i konventionella televisionsprogrammet SKAVLAN samt stinnsatt publik i Stockholm, detta nådens år brutit mark från kännedom hos unga män eftersökande silvervis fadersgestalt - till gemene svensks medvetande, är ett tecken i tiden: vi har, av tvungenhet, som nationssjö lika väl som bäckvarelser ur urhav, mognat in i insikten om det nödvändiga i att återvända till den arketypiska instinkten.

 

Åter skall vi varsebli vad ritualer, förankrande roller samt arketypisk metamorfos, ämnar våra själar - fjärran neuros, psykofarmaka & labyrinter utan alls någon ände,

 
 

Den paradigmskiftande frontens fröer har fosterspäda & fotosyntetiserande rest sig ur myllan. Låtom oss dansa för regn, låtom oss skina för sol. Låtom oss vässa den egg som skall slå vår skatt; så även väva de förkläden som skall följa i männens spår, ha samman skörden av dessas gemensamma styrka. Låtom oss kämpa i samklang & för guds skull älska i samvaro.

 

&
det varde skapelse.

 

Under den baltiska regionens frigörelse från det ryska tsarväldet var nationalkreativiteten i litteratur, folklorefestivaler & måleri; blyerts lika väl som blyhets ursinne, komponenter för frigörelse. Ur nationell stolthet reses näven & den hand som visar vägen, en stolthet gärna närd av den kulturella framgång som flamma ur pensel & penna.

 
Johann Köler.

Johann Köler.

 

En av de för estnisk självständighet framträdande, var tillika konstnär: den målande Johann Köler (1826 - 1899); en herre särpräglad av finsk-/estniskt blod. Att se de höga kindbenens skalle i en sådan skapare, får det egna blodet att hetta stolt, över det egna ansiktets höjda ben.

 

I sällskap med estniskan Emma Johanna fördes jag för promenad längs trävillorna i Kölers sekelscharmanta kvarter. Närliggande kolossen KUMU, bakom vilkens port exposition Vabad Hinged/Wild Souls: sümbolism Baltimaade kunstis (12.1O.O18 - O3.O3.O19) äger rum fram till vårens Aušra, tornade sedan parkers passage upp sig.

 
 
19O4/O5 Ferdynand Ruszczyc Nec mergitur.

19O4/O5 Ferdynand Ruszczyc Nec mergitur.

 

2O4 x 221 skapar osedvanligt makt över sinnet, när Nec Mergitur tronar över en av expositionens salar. De kraftfullt böljande vågornas stormiga kulör är hypnotisk: Art & religion, carnivals & saturnalia, dancing & listening to oratory - all these have served, in H. G. Wells's phrase, as Doors in the Wall. / Aldous Huxley / Doors of Perception (1954).

 
 

1883: The publication of the newspaper Aušra starts & plays a key role in the National Awakening. Aušra är Gryning. Kapitlet om arla sky & morgonsångens fåglar; ny dag nytt jag, är i lysande trå' representerad i vår kosmiska väv av symbolsant. Är sedan o15 även hos mig myntat i kategori GRYNING, för skrifter som förtälja om till gudomlighet, natur & storge; folkkärlek, gryende.

 

Det är icke av tillfällighet det fallit sig så, att Vi talar om gryningen när vi talar om dylikt uppvaknande. Icke en tillfällighet att gry-skrifter här tar vid i tid sedan den inom Kundalini - universell omvandlingsprocess som oo8 kom att skaka om - omtalade 'The dark night of the soul', nått ände.

 
 

De skakande upplevelserna har gjort blicken fri så att den kan se det överjordiska. Viktor EFrankl / Gud & det omedvetna.

 
2o17 Lojura Rándottir Fenix.

2o17 Lojura Rándottir Fenix.

 
 

Den visuella konsttraditionen är i region Baltikum ung & inledningsvis föga förfinad inom konstnärliga läroinstitut; faktum formande det lokalkaraktäristiska i grovhuggna drag & djärv färg, exemplifierat i Oskar Kallis (1892 - 1918) & Konrad Mägis (1878 - 1925) expressiva õli-verk.

 

I de karga folkens kärleksfulla hyllande av sval natur & folksjälens värme, tampas råheten dock ej mot den estetiska fulländningens frukt som i KUMUs sterila salar har mig begeistrad. De når, i knallkulörta himlar & distinkta moln, sin symbios. Här ock presenterat, om än perifert, överjordisk elegans i marmorbyst; en ung dam vars stenaxlar glimmar oslipat, vars mjukputsade kind ter sig len som silkessjaletten i somras handlad i Pärnu.

 
 
Oskar Kallis Kalevipoeg på örnens rygg.

Oskar Kallis Kalevipoeg på örnens rygg.

 
 

Ett antal av expositionens verk visualiserar Kalevipoeg: poetiskt epos. Från fjärran sekel muntligt framförd, nedskriven av Friedrich Reinhold Kreutzwald (1803 - 1882), om en från död till liv återvändande hjälte & konung.

 

Hjälten, som symbolgestalt & arketyp, kan i ljuset av hädangång - & tillbakadragandet från förlorad makt till natur, sedermera från själsnatt till upplysande gryning - här tolkas som mognadens resning genom skoningslös ritual; symboliserat av ren död.

 

Detta väl beskrivet i de - i likhet med herr Peterson - jungianskt influerade Robert Moore & Douglas Gilette, vars bok King, Warrior, Magician, Lover: rediscovering the archetypes of the mature masculine, anammar den arketypiska förädlingen hos Mannen. Den juvenilt ego-hävdande & icke särskilt eftertänksamme Hjälten förklaras som en omogen form av Krigare; en krigar-energi endast den man som erkänner kamp likväl som kontemplation, aggression likväl som ansvar, kan besitta.

 

Kaleviopeg är ansedd som konung - med han förlorar rike & kamrater till kaos (The Good King is the center of the archetypes. We see in modern dysfunctional families that when there is an immature, a weak, or an absent father & the King energy is not sufficiently present, the family is very often given over to disorder & chaos./ King, Warrior, Magician, Lover), & överlämnar konungatronen för att i missmod fara till skogs. Ett förbannat svärd mördar honom sedermera. Av ett gudomligt möte skall Kalevipoeg åter vakna, & han gör det till en gryning där han är rättmätig Konung, med en spirituellt förankrad krigarenergi.

 
 

Unlike the Hero’s actions, the Warrior’s actions are never overdone, never dramatic for the sake of drama; the Warrior never acts to reassure himself that he is as potent as he hopes he is. / ..he has an unconquerable spirit, that he has great courage, that he is fearless, that he takes responsibility for his actions, & that he has self-discipline. Discipline means that he has the rigor to develop control & mastery over his mind & over his body, & that he has the capacity to withstand pain, both psychological & physical. / The Warrior energy also shows what we call a transpersonal commitment. His loyalty is to something - a cause, a god, a people, a task, a nation - larger than individuals. / This commitment eliminates a great deal of human pettiness. It alters the focus of a man’s life so that petty squabbling & personal Ego concerns no longer matter much. / The Hero’s loyalty, as we have seen, is really to himself - to impressing himself with himself & to impressing others. The Warrior lives a life exactly the opposite of most human lives. He lives not to gratify his personal needs & wishes or his physical appetites but to hone himself into an efficient spiritual machine, trained to bear the unbearable in the service of the transpersonal goal. / Robert Moore, Douglas Gilette / King, Warrior, Magician, Lover: rediscovering the archetypes of the mature masculine.

 
1911 Adomas Varnas Double portrait: pesimistas & optimistas.

1911 Adomas Varnas Double portrait: pesimistas & optimistas.