Silene uniflora.

Strandglim växer på steniga & grusiga havsstränder & är allmän på Västkusten & vid Bottenviken, men saknas i stora delar av södra Östersjöområdet. / Artnamnet uniflora kommer av latinets unus (en) & flor (blomma), namnet betyder enblommig & syftar på att blommorna sitter ensamma el. i fåblommiga knippen. / LINNAEUS.

Den norrbottniska skärgården är vår nordligast belägna. Dess pärlband av i viken stenbeströdda öar, strandbjörkar & lena badremsor ge exotisk stämning när temperaturen far ovan 3O celsius & flora likväl som faunaspår av fossingar & exkrementer, skilja sig från fastlandet. De små ovalerna från skogens konung, var mig dock bekanta.

En sådan främmande varm & blommig dag fick mor & jag uppleva, i bikini invid en bärnstensfärgat långgrund Bottenvik. Förflutna timmar av melon & älgsälta, obligatoriskt dopp & sova bystnäckad med ansikte under halmhatt, fick oss rodnande & sedermera gyllenbruna som om Sandön hade varit Santorini.

Ur moln målade som av blå opal ljungade en eld, en skimrande blixt. Det var över på en sekund & ändock skall jag aldrig glömma skönheten av denna åskans enda blixt. Med de vackra stenar vi vadande i havet funnit, skyndade mor & jag till vår vrå av den mer lugna & naturfredade södra sidan av ön, & när vi skyndsamt packade ihop oss fick den orörda Madame Bovary (Gustave Flaubert, 1821 - 188o) lov att tränga ihop sig med stenssouvernirer, kamera & väl rört, patinapräglat berättelseblock i björkflätad väska.

Norra sidans restaurang Klubbviken bjöd skydd från ett massivt - massivt älskvärt - regn, & kocktillredd lammburgare samt pommes vilka var fett goda att låta sig duttas i getostcreme & obemärkt flinkt slinka ned. Lika plötsligt som himlen hade öppnat sig, sken solen åter. Stella Marina förde oss till Lule södra hamn, där en mörk lyftkran tornar upp sig, likt en stel skräcködla i metall.

Under blå färd såg vi än igen idylliskt röda stugor vid sin kust, & de olika hamnområdernas kulörta maskinerier, svarta högar att skopa & så de gult ståtliga isbrytarna Atle, Fred, Ymer & lille Ale, likt vi vilande i denna norrbottniska högsommar.

Eldfjallaperla.

o16o8 Svartur.

Efter en längtan het som en djup källa, bar det sommaren 2o16 av till pärlan i det Nordiska ostronet: Ísland. VEGVISIR är min lilla berättelse om de 6 dygnen i/kring Reykjavík - & nationaldagen till ära, 4 år därpå, får broderiet än fler detaljer.

o16o8 Hvítur.

Det var afton & det blev natt, i Söderhöjden nära Stockholms avkrok Jakobsberg. Jag sov i Leontinnes flickrum, hos min vän - men jag sov inte, inte i natt.

o16o5 Den lilla rosenblåsan som packades med för Ísland, som bars vid sol & som täcktes över av finterkappa av får, vid vind.

I sällskap med forna tiders X från Ön, ägnades vakan åt intima samtal övervakade av varsin glad tablett. Han undrade om det kunde bli vi, igen. Vår tid har varit, sade jag. Min önskan var någonting annat. Någon annan. När jag blev ensam lade jag mig likt klistrad vid golvet & repeterade Fine Arts Showcase. Så smälte jag bort.

Så kom taxin. När flygplanet landade på Reykjavík flygplats nyktrade jag till. Íslands konturer liknade ett lysande hjärta, i morgonsolen, i Nordatlanten. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Jag reste oförberedd. Det menade sällskapet backade ur ynka dygn nära vår tältfärd - vilket fick mig att lämna tältet hemma men icke att missa drömmen: att uppleva den nordexotiska, karga & kulörta ön av eldur og ís - som infriade alla förväntningar & förhoppningar, fastän de 6 dygnen för sparsamma 6OOOKR (inklusive biljett tur & retur), blott var aptitretaren.

De heta källorna, det kalla vattnet & de vilda vulkanernas höjder väntar mig, likt en huvudrätt som nödgar det finaste av porslin, av ren vördnad inför dess brutala finess. Eduard, ett möte på ett hostel, tog mig med på en färd ut till grönblåsvart natur & vit kyrka. Jag kan nu dö, men det var inte nog.

o16o8 Vid Geysir.

o16o8 När jag inte fotograferade Gullfoss, fotograferade jag kontraster.

Vid Geysir stukades en tå blå, fastän jag lovade min Gullni Hringturinn-kompanjon att vara försiktig i all min sprallighet. Det var ömsom skuttande på höger ben; så som opp till lill-vulkanen, ömsom dragande den skadade foten bakom mig, som jag tog mig fram återstod av dag - & sedan var helt stilla, i ett flickrum fyllt med geojuveler.

o16o8 * Bling bling *

När jag inte övernattade hos denna flickas till synes fullt normala pabbi, gästades en blond, källarboende man vars ena vägg pryddes av 9 diktatorer i ram - & fastän en faslig assymetri med anledning av det fega tilltaget, så fann han en viss herr H allt för opassande, i sin mustasch lika snitsig som sina ideologiska idéer. Än en blond man, boende i månne områdets mest luxuösa lya, förärades min visit. Inledningsvis grälade han med mig eftersom jag var försenad (ty expedition utan karta & lokalsinne & medmänniskor så långt ögat kunde se) - avslutningsvis, vid morgontéet, frågade han mig om jag under kvällens konversation hade insinuerat att han bör våldta mig. Jag vill så gärna påstå att íslänningar är ett märkligt folk - men han var dansk.

o16o8 Valp - ett beprövat knep för karlar. Det viktigaste knepet: att skriva först.

Utöver nattliga bäddar via CS, kom jag i gott möte med en inhemsk. Kjartan - mitt livs första & sista Tinder-träff, en lämplig en ty jag var nyfiken på de ísländska herrarna - bjöd mig till en kopp kafété, muséebesök samt till sitt grönskande bo var vi såg en fysikföreläsning, språkades vin & smakade av varandras tungor, till ton av Björk.

Att denna generösa aptitretare av Ísland - av dess sötma, av dess beska - gav mersmak, kunde jag intet annat än bekänna, väl med fossingarna de mina på svensk mark.

o16o8 * Halk halk *

Jag ville återvända. Jag skall återvända.

🦢

Svanens år.

Svanen. (183O)

Från molnens purpurstänkta rand, sjönk svanen, lugn & säll,
& satte sig vid älfvens strand & sjöng en junikväll.
Om nordens skönhet var hans sång,
hur glad dess himmel är, hur dagen glömmer, natten lång, att gå till hvila där.
Hur skuggan där är djup & rik, inunder björk & al,
hur guldbestrålad hvarje vik & hvarje bölja sval;
hur ljuft, oändligt ljuft, det är att ega där en vän,
hur troheten är hemfödd där
& längtar dit igen.
Så ljöd från våg till våg hans röst, hans enkla lofsång då,
& snart han smög mot makans bröst & tycktes kväda så:
Hvad mer, om än din lefnads dröm, ej sekler tälja får?
Du älskat har på nordens ström & sjungit i dess vår.

/ Johan Ludvig Runeberg (1831 - 1877)

S v a n d a g b o k .

o518

Skeendens sammanlänkning i spirande skog, en fröjdens dag jag utan medveten mening graviterade mot lenastenen var vi i vår vår sett ett osynligt svanpar (KOLORIT & KROMATIK) - & utan medveten mening fann jag mig - från strumpläst, angorakjolen, opp till topp, i gräddblek hud - svanvit.

Vid blid gymnastik invid vattnet var jag svanlik - om än, sedan sätesposition i marks torra lav, i angorafjunen, som saktmodigt omsorgsfullt fejades av från stjärtens krön, fann jag: jag var Svanen.

Sällsynt är renhet & tiden är vävd. Hur kan en svan bestå vit när vårjorden är i sörja? Den putsar fjädrarna. I ofelbar frenesi putsar den fjädrarna sina. Sällsynt är renhet gåvokommen, blott & bart. / SVART KATT, VIT SVAN.

o19o5o9.

0707

..vaniljkula från Östra Kajens gelatokiosk. Gräddglassen njöts betraktande solitär svan, som vickande på vita stjärten & ståtande med de vida vingarna, föste molnen ur åsyn. Få är de som känner till, att vädret är ett svanens herravälde.

Änglalika vingar klipper genom eter, för vindselementets åtlydnad; en bestämd, ändock graciös, hyllning till ljuset.

o19o7o7 Karlshamn: 16.2O.

o19o7o7 Karlshamn: 16.4O.

🌹

Rosen är kär. Förrår närmad dess ROSA kosmetik & mystik. Rosens dagg ha i år trängt igenom huds yta, välsignande en मणिपूर-dröm. Dess blad är tungan min när den smeker & dess törn känner mitt hjärtas blod.

R o s e n d a g b o k .

o7o9

Ros betyder Röd.

skriftat. Sol & syre kallade mig att bevista Lugnahems trädgård, & av rosenlektyr; om symbolik, nå inspiration innan vidare ord.

Rosens förvandling, från symbol med sexuell framtoning i grekisk mytologi i samband med Afrodites amorösa eskapader till en mer sedesam & jungfrulik Mariasymbol, förklarar den starka verkan rosen har som kärlekssymbol samt också dess många budskap. / Rosen - kärlek, konst, doft & botanik / Christina Högardh-Ihr, Lars-Åke Gustafsson.

När vind tog vid for jag in & såg i anspråkslös sals dunkelhet, elden för stearinljusen hypnotiskt flamma

i röd.

Sällan har dess like skådats! Som ur potent psykedlika, om än icke så, sågs en för jämnan gul låga förundra, ogul; flamma lös röd, som ros.

I en dikt av okänt ursprung berättas om Chloris, växternas gudinna. Hon promenerade en molnig morgon genom en skog & fann där den döda kroppen av en nymf. I sorgen över att se en sådan vacker varelse död, bestämde sig Chloris för att ge nymfen liv genom att förvandla henne till en blomma. En blomma som överträffade alla andra med skönhet & charm. Chloris tillkallade andra gudar till hjälp med sin uppgift. Afrodite fick bistå skönhet. Chloris make Zephyrus, västanvinden, tillkallades att blåsa iväg alla moln så att Apollo, solguden, kunde ge ljus åt blomman. Slutligen tillkallades Dionysios för att ge blomman nektar & doft. & en ros, med charmerande skönhet & utsökt doft, stod färdig. Även Chloris [likt poeten Sapfo, cirka 6OO f.Kr] krönte rosen till drottningen av blommor med ett daggdroppsdiadem. / Rosen - kärlek, konst, doft & botanik / Christina Högardh-Ihr, Lars-Åke Gustafsson.

o712

Alba betyder vit.

Albarosen är blek, härdig & gammaldags. Om de vita i Lugnahems härd är av alba, är ovisst - visst är, att i Blekinge är de livsornament. Under sorg lade jag en köldens förflutna vår, för den vilda väna - må hon vila i frid - snövit ros att smycka kistan. En gapande avgrund krakelerar; svärta i smulor, av jungfrulik ros.

Att kyssa regndroppade kronfång, smakar skönhet & läkande; bot mot vad är vanhelgat - & rosensmaken är i de naturligt svala dropparna mångt mer potent, än när rosen framfusigt skållats för het brygd. Att med hårda tänder ta av knoppar & full prakt, är bestialiskt & ändock ömt. Icke förty, rådjuret känner vi som en graciös varelse.

Rosengården (Karlshamn, Blekinge) skänkte sällsamt persikotonad ros - månne den brittiskt kultiverade Fighting Temeraire - som gav exklusiv smak till vaniljkula från Östra Kajens gelatokiosk. Gräddglassen njöts betraktande solitär svan..

o19o9

R o s a r i u m . Ett sådant vackert ord för en sådan vacker plats. Jag vill vara i ett rosarium, kanske allra helst vara ett rosarium. Att vara den som betraktar rosen, att vara den ros som betraktas. Är Han i ett rosarium, där han håller min hand så som han höll den & har handens värme mot mitt lår så som hans värme förr strömmat i min kropp, om Han lyfter floret av damaskusrosors töcken från mitt ansikte, om Han då kysser mig & om Han kan fästa sina ögon i mina & säga att Han ser mig, vill jag så gärna, tillsammans med Honom, stilla betrakta rosen. Jag önskar nu, så som allt är, stilla upplösas & åter falla samman, manifesterad som en blek, mångbladig rosenknopp i väntan på att veckla fram min skönhet, för den som ser mig.