Flortöcken.

Så höljde min nymph, på Floras Fest.. / Ett enkelt & skiftadt flor.
C. M. Bellman, 174O - 1795.

o19o5o9 I körsbärskimonon, som mor så gärna önskat att vi sedan hennes födelsedag har delad vårdnad om stycket.

o19o512 Under körsbärsträdet, som jag vid mognad tack & lov kunnat nå de mörkast röda från, högväxt som jag är.

Flora: i den romerska mytologien: blomstergudinnan; i modernt spr. ofta ss. poetisk personifikation av naturens förmåga att alstra blommor. Floras barn, blomstren. Stiernhielm.

Flor: tunn, lätt, mer l. mindre genomskinlig vävnad av siden l. halvsiden l. bomull l. linne l. ylle; jfr CHIFFONG, GAS, KRÄPP, TYLL; ofta om ett för sitt ändamål avpassat stycke av en sådan vävnad. Band av glest flor till garnering av damhattar. Ljuskronor & speglar voro under sommaren omlindade med skärt flor till skydd mot flugor & damm. Tätt flor. Svart flor användes i synnerhet till sorgdräkter. Lätt, tunt som flor. Någre småsaker till H:s M:tz & Frökens behoff i floor & lärefft.

Töcken: om oklarhet l. disighet i luft(en) som begränsar l. skymmer sikten (för ngn); dimma, dis, tjocka; äv. om sådan oklarhet osv. förorsakad av rök l. stoft o. d.; förr äv.: sky l. moln. Strax föll vthöffuer honom tökna & mörker. / SVENSKA AKADEMIENS ORDBOK.

Flortöcken: poetisk benämning för den starka blomdoft som vilar över våren, likt ett skirt flor av floras doftpartiklar, som kännes vara omtöcknande. Vi vandrade in i ett flortöcken & det doftade så ljuvligt att det var som om berusande. / Rándottir.

o19o52o När pärombloms knoppar brustit. De vårens blomster vilka generöst sprider flortöcken har jag hungrigt nosat på & de doftmässigt försynta; körsbär & päron, har förevigats i kameraöga.

Glad påsk.

o19o417/27

Regnum meum non est de mundo.

Påskriset prytt av allehanda: en knallig fjäder från min samling av rosa fjädrar som jag funnit hipp som happ, skinande dansk peng & skärt presentsnöre, fjolårets torkade gulblomster & exotiska små tussar till ägg,

Bjärt & oblygt utvikt påskliljas fägnad falnad & kvarvarande chokladfabrikssnutt äten; tid för pynt att maka sig, till förmån för äggkartongodlingars späda skott. Helghyllning har skett i oenighet med vårgudom, kristendom & barndom; brokigt som ett stinnt karamellägg, ty så älskligt att fröså, lyss kyrkostämmor & överraskas av påskpresenter i trädgårdsgömmorna, att jag vill ha allt. Påsk är allt.

Påsken o13 kom min vän Zar från Zu den Klippen, Tyskland, till de katalanska bergen där jag levde med Z. Med sig hade han små valnötsägg i vilka gåvor gömde sig. Jag målade dem innan vi öppnade; denna yin/yang-nöt fick Z & den innehöll en turkos.

Allaredan svarta onsdag ett festivt premiärdatum, sedan entré i kalkstensport. Kammarkör (orgel, violin, oboe, cello, fagott) & evangelistkvartett dirigerades av Lars Fredéns gudalika rörelser; skapelse: väckte de ljudvågor som övergår till ljusvågor, i Gustaf Vasa korskyrka (invigd 19O6, arkitekt: Agi Lindegren), för framförande av Passio signerat estniske kompositören Arvo Pärt (*1935). Såg opp mot innerkupolens änglafresker & ned mot våra slingrande händer. Hans grövre armled med de blå ådrorna, min nättare med märkligt glödande ton.

‘Pumudabordet’ kallas denna min vrå för skönhet & kontemplation. Här huserar kosmetika & krämer, med inte annat än denna inramning av morfar & mormors bröllopsfotografier (samt mormorsmor vid vattenpump) & en saltlampa, utöver. Förutom vid påsk, för då pryds visst pumudat även med ett ägg.

Sedan var jag ensam utan att så kändes av, för från skärtorsdag till annandag var det presentjakt; fågel, fisk el. mittemellan? Ibland ringde jag för att be om ledtrådar. Ett litet ägg i päronträdets klyka & ett stort i lekstugan - samt mellanägget i rabattdjungel & så ett par paket. Bortsett från kakaosocker gavs jag kvinnovård i form av vetekudde som ett hjärta, nattljusolja & milt järn - för att nämna en bråkdel. Det barnsligaste var en lupp att nogsamt studera vårens små varelser med: jag har alltid haft ett gott öga för insekter.

Det största men inte det första & inte det främsta, av påskpresenterna som jag jagade i trädgården.

Sysselsatte mig med konst (våt aquarelle av valar, säl & havsdrake), jordhänder; bortrensning av svartäpplen - heligt att se småblom träda fram under förrårets försummade förruttnelse, samt sådd & plantering - svullen pärlhyacint, frisk rosmarin & den påsklilja som lyst dag som natt. Efter endast ett par dygn kom grönkålsbebisarna ur jord & tätt efter kom ringblommesmåttingar som sprang förbi. Westland Winter-grönkålen är härdig nog för fjolårets krusade prakt att än skörda - som jag gjorde till ett söndagsmål.

Rostade kikärtor & honungsrostad valnöt, silver- & vitlöksstekt sparris samt grönkål & brännässla från härd. Fräschör från grönkålsgroddar & rysk yoghurt med rödbetspulver.

För mig själv som jag var, var jag obrydd om att stilla hungern med pompa & ståt; en kulört & vegetarisk måltid var kalas tillsammans med pressad, fermenterad rödbeta till dryck. Mestadels åts dessa dagar frukt, bovetegröt, rysk yoghurt & choklad - &, skall sägas, inte ett endaste ägg, innan den annandag när den samboende kom åter, kurrande.