L'effet papillion.

o1812o7
..en fjäril på mitt finger.
Skall jag säga det på svenska el. tyska (är nära Osnabrück) att det är för kallt för att flyga ut?
/ ..fjärilsspråket kan vara intet annat än franska.

Tre tornador tornade fram i horisonten. Icke förty, detta togs emot med ren ro; i nattdrömmen kändes allt utom fara. Aktade mot en av rummets trygga vrår, var jag beskådade de tre fara; utan förödelse, ej heller panik. Svalt krökte de materia i virvlar, för att därefter lämna, efterlämnande ett omen om besinning i kaos.

I kaos, har fjäril vingad lindrat detta, litegrand. Karelens Irja Kerstin Frykstrands (19o1 - 1997) kalenderkonst smycka maj måne med guldlockig prinsessa. Nyfiket närmar hon sig fjärils fröjd, fröjdesam för mig i maj när fjärils nära lek minde mig om livets näring & att var morgon är en gåva värdig en prinsessa.

Fjärilar skola veta att dö
medan solen skiner.
Selma Lagerlöf,
Gösta Berlings saga.

Sommarens fjärilar är döda & när jag somnade var jag utan sans. Olycksalighet, som i groende grad präglat anda sedan ande förbannats sändas ned till de ondas & av ont så sakteliga funnit sig i spillra. En spillra lade sina guldlockar till lakanet, & somnade in.

Midsommar.
o19o623

Över övre Norrland lysa den ljusaste sol, ändock är hjärtat i den mörkaste av tid.. /..den yttersta tiden, i den babylonska skökans satanssköte, den har krossat cirkeln; allt. Jag är förkrossad & kan inte se solen, int alls se, fastän den här int alls skall gå ned.

Hur kunde hon sedan drömma, att tre rysliga stormar kom rakt in i hennes boning, utan att de alls ett korn förstörde, utan att hon alls var harig? Drömmen antydde att jag känner ett fredat skrymsle & att den turbulens som genomlevs under livsfruktan aldrig förgör, den endast rubbar materians cirklar.

Det är märkligt hur stort jag ser. Hur jag är så kraftfull & ändock så vek, som kan skåda jordevärldens förgrening i det höga tillika det låga, & av svårmod ändock slå ifrån mig behovet av en nödtvungen acceptans inför dess ofta beklämmande simpla & sorgesamt komplexa villkor, anfäktande oss.

I’m just a parody of
something that apparently
was never properly prepared to bleed.
o121229

Förmodar att en kan påstås tillhöra trossatser inom den spretiga psykologin, & jag är en Kazimierz-lover á la positive disintegration som är om att bliva fjäril..

Kazimierz Dąbrowski.

His approach is philosophically based on Plato, reflecting his bias towards essence — an individual's essence is a critical determinant of his or her developmental course in life. / One's essence needs to be realized through an existential & experiential process of development. Dąbrowski's [19o2 - 198o] idea of the ‘autonomous individual’ may be compared to the characterization advanced by Kierkegaard of his ‘Knights of faith’. / WIKI.

..his work on personal development has been likened to Alchemy in the sense that they call for a transmutation of base aspects into higher ones. Many students of esoterica have come to believe that the transformation of base metals into the noble metals (gold or silver) called for in Alchemy, resulting in the development of an elixir of life.. are in fact a simply metaphor for human transformation.. / SEYMORE MAGAZINE.

Tromb.
oo9o2

Ser vad som skedde som i tromb. Minns i mitt trombtöcken att jag inte mindes mkt. alls. År 1819, 1919? Världen hade aldrig varit så främmande för mig.. / Attacken bedarrade & jag tog långa andetag. Såg möblemanget pulsera framför mina vimsiga blå. Hela rummet andades med mig.

Morfōs.
o16o322

Allt - rum, möblemang - andades. Hela jag vibrerade - också ögonglober, i månader / sådan styrka att jag synbart skakade. Nervsystemet & elektriciteten.. Läkaren förstod inte vad som hände mig.. / Övertygades [o1O] om kundalini när var efterforskande spår kom att leda dit: / i fullkomlighet överensstämmande / i detalj, så som inre visioner av atombomder & att hela synfältet upptogs av guld.

..& that is the Kundalini, something absolutely unrecognizable, which can show, say, as fear, as a neurosis, or apparently also as vivid interest; but it must be something that is superior to your will. / Carl. G. Jung / The Psychology of Kundalini Yoga

Umbra.

Flyende de profana, de vars vårdslöshet inför mening, vanställer våra hjärtan. Mening är dem likgiltigt & vad likgiltigt är, skänker dem mening, Att ombe en omhuldad att dra åt Helvete är i de profanas rike oantastlig lov; inför vidden av avskyvärdhet i sådant ont yttrande, står de likgiltiga, ty så talar människan av i dag & människan av i dag skall ruska av sig sådant skall, i en axelryckning - obekymrad inför att en hädisk förbannelse har kastats, av en älskad.

Ingenting betyder någonting.

Ömt skall de kyssa min panna, sedan skall de krossa den, sedan skall de gå.

När jag går vidare, går det långsamt. När skymfning berövat mig var stycke självkänsla, förvedas jag, skrider stel i mörk sirap, förbunden med min sorg är jag, likt i von Triers (*1956) Melancholia (2o11), bunden av mulls armar.

Nu börjar den svarta dagen, av aska är rymden full.

Med isande skräck är jag slagen för denna förmörkelses skull.
/ Johannes Edfelt (19o4 - 1997).

Sakteliga samlas skärvor samman, av förtroliga saunasamtal från väninneläppar, i Norrbottens vila & i Blekinges rosor. I Stockholm, av en kyss på min panna.

I kyrkor, av kalk, koppar, sten. Lera; änglar sjöngo ljus i Lule domkyrka, så ljuvligt att lika så ett slaget djur av egna slaget, inneslöts, lyftes av det bevingade, nog nära det högsta för att kyssas av den kyska kärleken.

Föll ur min förtrollning & in i oro, när jag kände skallen min ömma, stundom än värkande efter olycksamt slag i stugmarkisens metall, veckan innan. Undran; är huvudet trasigt? Fasan; vad har jag själv gjort mot mig, så illa så hemskt illa. Aldrig ville jag låta honom glömma, att det var sedan han sade att han vill krossa min skalle & inte förr, som jag slog den emot väggen.

Klangen från de rosenkindades serena stämmor, renade, sikten för synen att klart se hur ödeshotet att min skalle skall krossas, djupt har traumatiserat mig. Pannan värkande, mindes jag hur jag lämnade den förre, med pannan värkande; han var allt för ovarsam, & vårat hem hade stengolv. Mindes när jag denna sommar slant mot illa skött asfalt & såg skymt av syn av hur en främmande dimension fick mig i fall; att jag där & då dog, ty skallbenet spräcktes mot sagda asfalt. Här fick jag leva.

Här har jag liv. Att ha liv må skrämma, om än så är det så sått, att jag har förärats liv - & det betyder någonting.

Liv betyder allt.

Krigare & kuttersmycke.

Repetivt: raslig- & territoriell politik skall ha mansfolk i tät, ty så är hanepsyke täljt; krigarkvinnan ha utrymme - men hon är avvikande. Kvinnan skall stå rakryggad & stolt frånvänd amoralisk propaganda, men når full kamppotential nigande inför samverkans herre. Hennes eldslandskap är dejligt lockrop, för seger.

Som musa, magiker & moder är hon i esse. I esse önskade jag blomstra - men intet av övriga politiska sysslor har slagit så hårt mot förnimmelse av feminin essens, som etno-aktivism. Män bländas allt för märkbart av kraften hos den modiga kvinna som något sånär kan bemästra deras statstrakt, för att jag som kvinna kan vara lyckligt seende sedd i herreöga; ville ha mjuka kurvor att inspirera - kom att med voluminöst vett att imponera.

Jag har frågat mig varför Gud bestraffar, när jag lyder Guds befallning att närma mig kampen. Har kommit att avsky min gestalt; allt vad skiljer mig från gemene Kvinna, har jag kommit att avsky. Att jag når 177 centimeter ovan hav, intelligensen, mental & fysisk styrka, detta väsen vandrande denna stig; eftertraktat den frigörande reinkarnationen.

Modfälld har jag speglat mig, & grunnat över varför jag läses som defekt Kvinna; varför ser Sveriges män ej mitt väsens trängtande undergivenhet, mitt väsens totala olycka när jag nekas erotisk objektifiering & förloras i frånstötande respekt. Komplimangerna skymfar & ATTRAKTIV beskriver.

Näppeligen att ondon är allt - sötma ges ty sötma tas; smakar grysky. Men: beskan har beklagligtvis tagit mig hårt & jag skall be det gudomliga att godta att jag nödgas låta bildning förtvina & - sedan vilande utkast publicerats - politisk penna tystna, inom zoner vilka bländar herrarna från att jag är kropp.

Ville lyda GUD; orda skarpt ur min bestörtning. Ville visa Sveriges män, att kvinnor finns vid deras sida. Ville med varma händer egga, för fördjupad kamp. Men vad som skett är, att min känsla av kvinnlighet har urholkats - & jag vill tiga guld.

o16o4.

Så sorgsen & trött.

Mars + Spica

Det har varit en synnerligen tung höst & särdeles tärande november.

Men det började i ljusets juni. Sunderbyns läkare skulle dränera vad som var sagt vara vätskecystor - men så trodde inte han, ty ur dessa kom oväntat blod. Denna månad opererades vad som förmodas vara - än är under analys - en godartad jättecellstumör, bort från där den suttit på högertummen, Vänsterfoten har än en stor klump vilken jag igår - 7 månader sedan den visades för Björknäs vårdcentral - äntligen fick lov att ta vävnadsprov av, om än att röntgen som ytterst troligt visar gott, gjorts i senseptember. Samtidigt togs prov från ljumskarna de mina för även där finns knölar; små sådana som innan klar analys sagts vara ofarliga svullna lymfkörtlar.

Den knöliga historien är gissad vara god, men så har jag inte vetat. Jag har väntat, på att få ses över & ges svar. Undrat varför allt dröjer; en läkare på Danderyd förargades över att Björknäs skrivit remisser utan grundläggande undersökning, & sedan röntgen av min fot avslutade vården i Norrbotten ärendet utan att meddela vården i Stockholm att ta över. Så, nog har jag tidigare oroats - även om det nu tycks lugnt. Om än, att jag sedan ett antal dygn har ömsom strålande ömsom molande smärta jag nödgas äta smärtstillande mot - & vården säger intet om detta; blodproverna är fenomenala. Närmsta tiden kommer ge svar, förhoppningsvis.

Att jag av idealskäl inte är villig för kemoterapi har haft betydelse för hur jag har tänkt, hur jag har känt, kring dessa kroppens svulster. Jag vill väldigt gärna leva väldigt mycket mera, men räds ej döden för egen del - när jorden kallar. Att inte finnas för familjen är vad som skrämmer, men att stycken ur familjen är orättvist hårda emot mig är vad som gör mig sorgsen.

När syster sade, ty begränsat förstånd, att hon inte vill att den älskade älskade älskade systersonen skall träffa mig så kom ett mörker i mitt hjärta & en besvikelse i mitt blod. Han som är den käraste jag vet & hon som är min vackra syster - & jag som inte var mer värd än så, att hon kunde säga så, bara sådär. Inte heller vill hon ses för samtal. Mor sade att jag skall skriva ett brev, men jag vill inte skriva någonting alls när hon inte önskar mötas när jag ber. Hon skall lära sig den smärtsamma vägen, där tiden får passera & hon sakteliga blir varse vad det hon sade betyder & hur hon har sårat när hon berövar sitt barn sin endaste mosters kramar & sin syster hennes endaste systersons busiga ögon.

o16.

Här finns ej Fan på vägg, när varenda tecken verkar indikera att jag har hälsan - men eftersom jag ej vetat om jag är sjuk el. frisk har det smärtat än mer, när jag inte får spendera den tid jag alldeles oavsett vet mig ha - nuet - med Love, & med min lillasyster. Att hon inte vill finnas vid min sida när världen garanterar att jag finns, gör ont.

Även mor min gör ont. Åter har jag varit nödgad att bryta, ty hon förnekar vidden av det våld hon har utsatt mig för & hon vill inte godta att det trasade mig mentalt. Hon tar inte begreppet Misshandel i mun, utan menar att hon 'varit arg' på mig fastän att vara arg inte får någons näsa att blöda, ej heller tårar att flöda från svarta ord. Svarta ord om vilken defekt dotter hon såg mig som. Är du arg på någon kan väl inte detta nödga att du fabricerar lögner för denne att berätta om, om någon undrar varför denne har revor? Att tala om att vara arg på mig är även att mena att jag var orsaken till ilskan - fastän sanningen är att hon var emotionellt störd & tog ut det på mig, för att hon var missnöjd över att jag inte var ett normalt barn. När hon förnekar sanningen nedlåter jag mig inte till att ha henne i mitt liv. Det gör ont, men hon gör än mer ont & detta är det enda sättet.

Hon menar att jag är förtjust i att tala om förflutets barndom. Så är ej fallet, men kan icke vara tyst när hon kritiserar mig för min i hennes ögon undermåliga position i livet; jämförande mig med sig. När hon tycks glömma att jag när jag var 18 år hade 6 år av panikattacker, suicidlängtan & terapi framför mig (& sedan detta ett antal år av veteinducerad, lamslående vitaminbrist fängslades mig till sängs) - 12 år av ångestproblematik & dödstycke bakom mig- eftersom jag vanvårdats. Det är då oskäligt att kritisera mig för att befinna mig där jag befinner mig, när det är nog så underligt att jag ens lever - för det var ju faktiskt så att jag nästan dog, en gång i tiden, när jag ströp blod & syre.

Jag skulle önska att hon kan se mig för vad jag faktiskt har åstadkommit & vara stolt över vem jag är, så som kamrater kan; varma & uppskattande. Varför kan kamrater, men inte mor min. Är åtminstone glad att inte jag känner så som mor, att inte Gud känner så som mor. Är verkligen mor själv glad, över att hon känner så.

Det som inte är den balanserande välmågan & blodssorgen, är rent praktiska plågodjävular. Utöver höstens studie av komplementärmedicin & psykologi var jag menad att arbeta inom Järfälla kommuns vård för extra salt penning. När den rekryterande ringde mig var hon ytterst positiv - men det fungerar inte att först utlova referens & sedan återtaga sedan referensen - den tidigare chefen - har backat, för att hon vid det samtal där jag fick lov att gå med anledning av cannabisbruk, ljög. Hon hävdar att hon inte sade att hon trots att hon bröt mitt kontrakt, skulle lämna referens för mitt arbetssökande i Stockholm - men det vet jag med säkerhet att hon gjorde; att hon sade att jag hade utfört ett sådant gott arbete att hon givetvis inte ville ställa till det, utan kunde utelämna 'detaljen'. Ett sådant lismande krokben - nog hade det varit bättre om hon varit rakryggat sanningsenlig, så att jag knipit mun om allt vad referens heter när jag kom i kontakt med Järfälla kommun. Sagt är sagt, så i kommunen brändes namnet mitt.

Också skolsyssla har kivats. I november har jag levt på smulor & gråtande pusslat med planer slagna i spillror, sedan rektorn meddelade att jag ej antogs till vinterns kurser med anledning av att jag tillhör en icke-prioriterad grupp: jag anses för välutbildad, jämförelsevis med sådana som saknar grundskole- samt gymnasieutbildning - fastän jag är ofärdig i min undersköterskeutbildning & kompetent personal behövs. Jag saknar yrkesutbildning men är för välutbildad; en tar sig för pannan..

Men. Novemberänden närmas & imorgon tas stygnen från tummen; sedan fri att resa vidare, söderöver inom landet & sedan ut ur dårhuset för vila.

Denna vackra visa, vissa vackra vänner & välkomst till visioner, ger mig kraften i mörkret.