Amour honnête.

15o612
Sol + Mars

37°2 Le MATIN:
Betty Blue.

BETTY.
Honas naïvitet: att hoppas på en stark hjälte.
e. Female's naïvety: to hope for a strong hero.

ZORG.
Hanes naïvitet: att tro att det kommer knullas passionerat utan hennes beundran.
e. Male's naïvety: to think there will be some good screwin' goin' on without her admiration.

BETTY.
Hennes misstag: att förvänta sig mer av honom.
e. Her mistake: to expect more from him.

ZORG.
Hans misstag: att förvänta sig mer av henne.
e. His mistake: to expect more from her.

Syrénsiren.

15o53o
venus+pollux
sol+mercury
luna+saturn

Rosenkindad - ej rosenrasande, blott blåttbesjälad & grönbesjalad djupt rusad av två mörka kalejdoskopögon stormade jag rusande strupen bar för havsstorm; den lockade hafsigt lockar till kaos.

En gummistövlars resa till Änggårdskalas & ärligt mer elitär än världskär, av Psyche deli, ultra karlablasé & mänskomatt svepte jag fram som någonting så motstridigt som en orkesdöd orkandöd, förälskad i växter för älskad av gud för aktad av mången föraktad av Amor. Inte lika uppriven som uppgiven. Vek & Svek är månbröder: han kom ej & han ignorerade mig - det var så han valde att dumpa mig.

Dramats ridå föll med »Hur kan en Man (?) vara för vek för att besvara ett samtal. Kommer jag inte att fråga dig för du har inte mod att bemöta ett litet fruntimmer.« till applåd att otyglat skrika ut mitt rage against the machine: »HE'S UNDER CONTROL«, brudbränd med tilltufsad vildbukett ty nog kan en påstå att sådant Botaniska-fång var vilt då Blonda Ronja & Noomi var väldans vilda då vi dekapiterade stjälkar för att stjäla feminina kraftskalor & trädgårdsparfym för jag behövde.

O, hur indigosyréner var urstarka ursirener ur moderjord till min viderdästa bröstkorg, hur konsten är större än den största av kukar, hur obetvingligt järn mitt psyke vara & ändå.. hur matt får en lov att bliva snälla katapultera mig till Mongoliet Sibirien Alaska.

Karlfan mister sitt hår & har av sagdo grånad i skägg - är menad att vara en fullvuxen fullblodsman - men han vill ej behandla mig vänligare än att barnsligt vifta bort mig som en irriterande insjömygga. Trodde på hans mentala sundhet ty under all tid - 1 år & närapå en halva - kändes han mentalt trygg, snäll, stark & intelligent men en man av sådant virke är ej elak mot jänta som inte är förtjänt att såras.

En sund man öppnar upp om det är över, är 'modig' men gud behöver en skriva så som om det krävs lejonhjärta att våga tala med en kvinna som en har upplevt i tårkanal & såranal.

En sund Han trivs inte med att Hon lenrakar sina jävla Bambiben till ingen jävla nytta ty Svea atmosfär är sval & kroppsegen päls värmer & han bryr sig om henne; han vill henne väl fastän han ej vill ha henne ty han begriper hennes existens vara fri från hans sfär samt begär; hon är en varelse av sinne & drömmar som han lessnar på, inte ett robotiskt tidsfördriv att stänga av & lämna.

En kvinna som har givit & tagit, som önskade bada honom i björk, massera honom i kokos så som hon masserade låren sina i den exotiska oljan till ingen. Jävla. Nytta.

Diamantkorn & smaragdssplitter.

o13.


 

DÄRFÖR STANNAR JAG.
Tror mig inte vara förtjänt av en hane som behandlar mig risigt utan tror mig vara förtjänt av ett diamantkorn som sällsynt nog intellektuellt briljerar över mig. Någon vars auktoritet penetrerar min pansar, lotsar mig där jag brister. En man som inte räds att nyttja mig som en knulldocka driven av spermabränsle. Som tar hand om mig där jag än ej kan - lär mig att kreera eld, att konstruera en kåta - & som tar hand om sig själv. Någon som gör & ser självklara saker som självklara - som ser att krisen inte är vår utan systemets.

En rebell bland lämlar. Han må ha attackerat mig, fast i & med hans vilja att leva bortom konsensuskonsumtion kommer han vid sin dödsbädd att ha skadat färre än.. du, exempelvis (månne ej, kanske är du ett beundransvärt föredöme men förmodligen är du en gnälltrut som statusuppdaterar om lämmeltåget samtidigt som du brådskar mot ravinen), & betydligt färre än alla dessa lydiga löneluder till gossebarn som inte tillför mig ett skit.

DÄRFÖR GÅR JAG.
Oket av ansvar var för oss att bära men han valde att släppa taget om dess tyngd & jag riskerade att såras om jag inte var ängel med Jesu sakrala rosenkinder. Hans intention tycktes inte vara att jag i egen reflektion skulle stötta för mjukare friktion utan att jag skulle kuvas för ett hårdare relationsklimat. Insikten fick mig rosenrasande. Hanshanshans villkor & om trots: BOOM. Det var värt en blodig morgonrock att tillåta mig att storma.

Eskalationen: från att kalla sig för pacifist till att hota mig till stryk & sedan lova att aldrig göra om det & säga att han aldrig skulle slå mig till strypgreppsparkardunkningar till att säga att jag inte behövde vara rädd när strypgreppsparkardunkningar sker för att han aldrig skulle skada mig ’allvarligt’.. Attackerna blev grövre. Morgonen efter den sista striden vaknade jag upp med såriga spiror, svullet öra & ett huvud som brann av smärta sedan han på kvällen kastat mig i smaragdsplittret & pressat kroppen min så våldsamt att skallen pussade skitiga stengolvet.

Oacceptabelt. Det enda ansvarsfulla du kan göra då är att gå. Ingenting annat du då gör kan vara kärlek. Att tillåta den man som skadar att se sig vara en primitiv reflex som blott reagerar på ett problem som är du är inte kärlek till dig, honom, dina nära & kära, hans framtida töser, ev. framtidabefruktade ägg, Jordklotets all energi & eftersom all U need is luv: lämna relationen då den förgiftar allas kärleksdepåer. Jag sa aldrig »Jag älskar dig«, men mina fotsteg som lämnar en för oss just nu oövervinnerlig problematik viskar Jag älskar oss alla - & det är stort nog. Det är allt vi behöver.

Bergshångel & kanelté.

1oo5
 

»Du är också fett tjusig.« 
Z.

Svankad vid träräcket med beskådan av den glada kyrkan, det svarta vattnet & dom glimrande stadsljusen, rullades rumpan & sinnet slogs av hur vacker världen kan vara när en majkväll gränsar till natt & ett hårt kön driver in i det rosa & våta.