Sinivalkoinen.

o19o619

Svea nationaldag röjde blodsälven moders & mitt ärliga arv; hon spelade finsk tango & jag svassade omkring i skrud vars rutors ton i tusensjö & kalk. Begäret för blåvitt släckte vi tillsammans med mormor Anneli & norrbottniskt gästande Azemine, när vi mer sen juni korsade gränsen, Haparanda/Tornio; till melodia av finsk tango, i tyg av blåvitt; sinivalkoinen.

o19o619 Sininen, Tornio. Fotograf: Azemine.

Tornio ARBORETUM är en vacker botanisk park vars mängd av bleka björkar kontrasterar rosa rhododendron, & Ortodoksinen kirkko är ett stiligt snickeri (skåda: RAJA) kontrasterande omgivande dystopiskt skurna byggnadsgestalter. Också ovanfotografiets blåståt är ett imponerande undantag (skåda: LAPPI) av byggnadskonst.

o19o619 Detalj från ortodoksinen kirkko, Tornio.

Ödets tragiska ironi, att den ryska armén under seklet 17oo brände ned Tornios samtida träskapelser & av Tsar Alexander I år 1825 förärades en militärkyrka, som sedan historisk aska är ett av få granna verk att skåda. Allt ter sig i dag osedvanligt tokigt: en rysk kyrka är belägen på finsk mark & i motsträvig oflit restaureras den av araber.

o19o619 Aine taidemuseos allmogekonst. Tornio.

Krigsspår tog än vid vid Aine taidemuseo, som presenterar finsk - särskilt tornedalsk - estetik & historia, utöver kamp även berörande allmoge & gränshandelsepok. Det hade mig stort stolt att få höra att en avlägsen släkting burit framstående roll vid initiativ för muséet, likaså att få se mödernets hembygds rika tidevarvsskildring - en historisk rikedom sorgesamt nog osynlig vid blotta beblickandet av det moderna Tornios anskrämliga konstruktioner & feta herrar.

o19o619 Taavolagården, Haparanda. Azemine.

Beläget om svenska sidan är kafé Taavolagården en pärla, som sommartid huserar spräckliga ankor - & vid tid för vår visit en oklanderlig hallonkaka som njöts med grädde. Som en karaktär sade till Azemine & mig, vid ett i ort & tid skiljande kafé, så skall inte den generösa grädde som bevarar kindernas ungdomliga äppelrondör, dumt förglömmas.

Juni & Julius.

o15o61o Joline & junibebi.

4 år från denna juni kom Juni, i form av ett föl på fina unga ben. till vår jord förlöst av moder Joline. Denna juni sågs hon med broder Julius, under uppvisning vid ridklubb i Boden; nordsveriges hästtätaste kommun. De tre svenska varmblodens ägarinna, min moster Marja, blev belåten när Jolines avkommor rankades vara förstklassiga.

o19o615 Juni & Marja.

För mig var det muntert att se en stor Juni förr sedd som ett busfrö till föl, i sällskap med sin ståtlige broder i nougat.

o19o615 Lo & häst (Julius).

Hästbitna Marja hyste vid min nedkomst - som det första av Kallio-systrarnas flickebarn - hopp om att likaså jag kunde vilja umgås med pållar, men under min korta era inom Kalix ridklubb visades mer kärlek vid kel med Ponderosa-stallets kaniner, än gentemot Bronzo & Othello vars grimmor & sadlar gav mig huvudbry, & stora kroppar skrämde.

Cirka 1994 Ponderosa.

En av de mysigaste stunderna i mitt liv är ändock när vi i juletid for fram med släde, i sagolikt vinterlandskap. Som bruksdjur är hästen ett varmt, starkt underdjur som jag gärna ha i hage & skog - samt kullersten. Nog har det hänt - ty Marja drömmer så som vi visa om gårdsliv - att jag har fantiserat om att hon, som förr haft stall i drift & nu har tre förtklassiga djur, skall leva på framtida gemenskapsgården, & där ansvara för brukspållars väl & ve. Ynnest!

Tangokuningas

Uupunut matkaaja rannalla himmeän maan, astui aurinkolaivaan suureen valkeaan.*

Raimo.

Kalevaladagen ägde rum under torsdag, som var dagen en vecka sedan finsk & svensk släkt kom samman för att ta farväl av morfar Raimo. Ceremonin ägde rum i Sveas nordligast belägna medeltidskyrka; forngotiska Kalix kyrka, invid älv invigd 1471. Februari 2o19 var där kista vit & rosor röda.

Morfars senaste & sista födelsedag.

Samlade i lokal Valhall samtalade vi kring anekdoter, liv & död. Bror tror att det svartnar & jag tror på det eviga ljuset. Vid ena änden om mitt säte var morkusinen Sampo (namne med artefakt ur Kalevala) med familj, senast mött under hans student - när de matig finska mjölverken chockerade mig, som trodde de vara sockerbullar; finskt kärv föda kan vara en stor besvikelse för ett litet barn.

Raimo växte upp i de sydligare delarna av Finland, & for i unga år över gränsen, när änkemor Sylvi flyttade till sin nya kärlek (funnen medelst kontaktannons) i Norrbotten, Sverige. Till & från for han dock åter för umgänge, & mötte då sin blivande fruga: nordfinska (LAPPI) Anneli. Tillsammans fick de tre flickor, av vilka moder är mellandottern. När Anneli i sällskap med väninnor kommit vandrande en danskväll, mötte hon Raimo som erbjöd lift. Så som hon har berättat det skedde följande: han var stöddig & hon tyckte inte om det - sedan gifte de sig.

Bröllopsfotografiet.

Inte bara var morfar en KLOCKFANTAST & ett ess i schack (mor tog en gång över hans televisionsapparat på vilken spelschackrutor etsat sig fast i skärmen) - han var även tangokonung; tangokuningas! Vid en festiv afton dansade han så elegant tillsammans med Anneli, att en man bjöd de båda på alkohol för att ge dem bränsle att fortsätta sin excellenta tango. Hon var stolt när hon berättade om detta, men lika trumpen har hon varit när kvinnorna har stått på kö för att få en sådan säker förare.

o16 Tangoafton.

Tangokonungen var en fruntimmersmagnet, som ibland fick hemsamtal från för mormor främmande, ljusa röster. Vid dessa tillfällen ägnade hon nog en mer el. mindre flyktig tanke åt de från ungdomen »välbärgade friarna av hög börd«, hon ibland har talat om.. som det inte blev någonting av, kanske för att de var - som mor min tror - »tråkiga«, & en busschaufför med glatt humör kan vara mkt. - ja, till & med stöddig & kvinnokär - men inte är han tråkig.

Vila i frid, Raimo Kallio.
1936 - 2o19

Raimo med familj.

*Fritt översatt med hjälp av mormor:
Sömnens resenär, mot disig himmels strand i högan på det stora, vita solskeppet.

Raja.

o181o26/27

En helg i Kalix, Haparanda & Tornio. Med grannflickan Ellinor från Ljungstigens barndom, njöts ljuva karameller med bittra samtalsämnen - hos mormor Anneli & morfar Raimo, betraktades fotografier från förr; så som det undersköna skärgårdsfotografiet förevigande mormors moder Elsa, med väninna. Dessa stenars ö kom vid kriget att svartbombarderas av die Deutschen.

1927 o724 Elsa (bakom väninna) i den finska skärgården.

Kafé Taavolagården (förflutets 18OO-tals bondgård) i Haparanda, serverade semmelbulle - i saffran - Mommo sade var den godaste hon ätit. Även min vetefria guldklimp var med söt, nybakad värme, maukas. Tillhörande är butik med nytt; för systerdotter Lo julpaketerades i rosa harlequin en tygsjöhäst, & gammalt; bord efter bord med bråte under buktande trätak. En liten minnesängel följde med mommo min, som sedan änglasyn av strålande ljus, vitvingad varelse, samlat de i vakande prydnader. När min ogudaaktige mor afton innan gränsresa skulle somna intill, hade Mommo manat: »Har du bett din kvällsbön?« Det hade mor minsann int gjort..

o181o27 Kafé Taavolagården.

Gränspassage (Haparanda - Tornio) betydde förberedelse för att smörja kråset finskt. Mor inhandlade karaktäristiskt mörkt rågbröd - ansett som Finlands nationalrätt, salta mintlakritsen Salmiakki samt den finska korv som vid barndomens sauna hos Mommo & Moffa grillades i kamin. När vi kom till Kalix för samkväm över mat, tog vi genast en munsbit av nostalgi.

o181o27 Tornion ortodoksinen kirkko.

Tornion ortodoksinen kirkko är en av endast två vackra byggnader i det beklagligt fula Tornio. Den andra ses i LAPPI.