Umbra.

 
 

Flyende de profana, de vars vårdslöshet inför mening, vanställer våra hjärtan. Mening är dem likgiltigt & vad likgiltigt är, skänker dem mening, Att ombe en omhuldad att dra åt Helvete är i de profanas rike oantastlig lov; inför vidden av avskyvärdhet i sådant ont yttrande, står de likgiltiga, ty så talar människan av i dag & människan av i dag skall ruska av sig sådant skall, i en axelryckning - obekymrad inför att en hädisk förbannelse har kastats, av en älskad.

 

Ingenting betyder någonting.

 

Ömt skall de kyssa min panna, sedan skall de krossa den, sedan skall de gå.

 

När jag går vidare, går det långsamt. När skymfning berövat mig var stycke självkänsla, förvedas jag, skrider stel i mörk sirap, förbunden med min sorg är jag, likt i von Triers (*1956) Melancholia (2o11), bunden av mulls armar.

 
 

Nu börjar den svarta dagen, av aska är rymden full.

 
 

Med isande skräck är jag slagen för denna förmörkelses skull.
/ Johannes Edfelt (19o4 - 1997).

 
 

Sakteliga samlas skärvor samman, av förtroliga saunasamtal från väninneläppar, i Norrbottens vila & i Blekinges rosor. I Stockholm, av en kyss på min panna.

 

I kyrkor, av kalk, koppar, sten. Lera; änglar sjöngo ljus i Lule domkyrka, så ljuvligt att lika så ett slaget djur av egna slaget, inneslöts, lyftes av det bevingade, nog nära det högsta för att kyssas av den kyska kärleken.

 

Föll ur min förtrollning & in i oro, när jag kände skallen min ömma, stundom än värkande efter olycksamt slag i stugmarkisens metall, veckan innan. Undran; är huvudet trasigt? Fasan; vad har jag själv gjort mot mig, så illa så hemskt illa. Aldrig ville jag låta honom glömma, att det var sedan han sade att han vill krossa min skalle & inte förr, som jag slog den emot väggen.

 

Klangen från de rosenkindades serena stämmor, renade, sikten för synen att klart se hur ödeshotet att min skalle skall krossas, djupt har traumatiserat mig. Pannan värkande, mindes jag hur jag lämnade den förre, med pannan värkande; han var allt för ovarsam, & vårat hem hade stengolv. Mindes när jag denna sommar slant mot illa skött asfalt & såg skymt av syn av hur en främmande dimension fick mig i fall; att jag där & då dog, ty skallbenet spräcktes mot sagda asfalt. Här fick jag leva.

 

Här har jag liv. Att ha liv må skrämma, om än så är det så sått, att jag har förärats liv - & det betyder någonting.

 

Liv betyder allt.

 
 

Carl & Karin.

 

Ideligen yppas: Hon levde i hans skugga.
Är det en mer ogin variant av sanningen:
Hon levde som hustru åt en fullkomligt lysande man!

 

Det råder inga tvivel om att Carl Larsson ansåg att kvinnans plats vvar i hemmet & inte bakom staffliet & att han genom hela äktenskapet var den dominante artisten, kring vilkens arbete livet kretsade. Karin lade sina egna konstnärsdrömmar åt sidan när hon gifte sig med Carl, tog ett kliv åt sidan, för att främja Carls karriär. Men hon tog ett bestämt kliv. /Karin Larsson & blommorna i Sundborn / Christina Högardh-Ihr.

 
 

»Man räcker ej till på två håll. Då måste ettdera gå på slarv & man blir ledsen & utpinad i onödan. «

Karin.

 
 
 
Carl & Karin.

Carl & Karin.

 
 
 

I Grez-sur-Loing, France, förälskade sig unge Carl (1853 - 1919) i mörkt sköna vallonättlingen Karin (1859 - 1928) - & jag älskar den sekelskiftessaga familjen Larsson- var; är, i folksjäl ännu livs levande, förevigade i herrens aquareller av skandinavisk, japoniserad jugend med djärvt nationalromantiska penseldrag.

 

(Älskar, utan att se rosenskimmer: i sektion ALLENA är skriften Tillsammans, var Larssons vedermödor inses & gemenskap avundas, publicerad.)

 

Fru Larsson var essentiell för hans framgång - & skildrad berättelse ger sken av att han förstod att uppskatta detta; bara se de älskvärda målningarna! Skuggköld känner kvinnan endast när mannen vänder sin lågas sken bort från henne; inte ser henne, inte belyser hennes inverkan & djupa värde.

 

Hos henne finns intet behov av världens åskådan - hon behöver inte omvärldens firande bekräftelse. Blott hennes Man & de barn hans närvaro givit, skall aldrig förglömma henne. Om så, skall hon aldrig förtvina. De kreativa kvinnor vilka när primära drömmar om berömmelse för konstnärinneskap, före de önska ett lyckligt familjeliv, är jämförelsevis ytterst få. Att prisas av sin make är den klassiska kvinnans triumf.

 

De hemvävda tyger Karins experimentella, fria händer lät bjärt brodera, som sedermera förevigades i Carls exceptionella Sundborn-verk, inte endast skapade familjen Larssons intima hemkärhet & bidrog till makens konstmässiga framgång; faluröda Lilla Hyttnäs & dess boende samt gästande,. De frös fast i tiden, som en form av nordisk, naturnära civilisations folkliga ideal för estetik, romantik & strävsamhet - som en dyrbar gåva till de efterlevande; till dig & till mig.

 
 
Ateljé-Idyll (Karin & Suzanne) / Carl Larsson.

Ateljé-Idyll (Karin & Suzanne) / Carl Larsson.

 

Tangokuningas

 

Uupunut matkaaja rannalla himmeän maan, astui aurinkolaivaan suureen valkeaan.*

 
 
Raimo.

Raimo.

 
 
 

Kalevaladagen ägde rum under torsdag, som var dagen en vecka sedan finsk & svensk släkt kom samman för att ta farväl av morfar Raimo. Ceremonin ägde rum i Sveas nordligast belägna medeltidskyrka; forngotiska Kalix kyrka, invid älv invigd 1471. Februari 2o19 var där kista vit & rosor röda.

 
 
Morfars senaste & sista födelsedag.

Morfars senaste & sista födelsedag.

 
 

Samlade i lokal Valhall samtalade vi kring anekdoter, liv & död. Bror tror att det svartnar & jag tror på det eviga ljuset. Vid ena änden om mitt säte var morkusinen Sampo (namne med artefakt ur Kalevala) med familj, senast mött under hans student - när de matig finska mjölverken chockerade mig, som trodde de vara sockerbullar; finskt kärv föda kan vara en stor besvikelse för ett litet barn.

 
Raimo Kallio.jpeg
 

Raimo växte upp i de sydligare delarna av Finland, & for i unga år över gränsen, när änkemor Sylvi flyttade till sin nya kärlek (funnen medelst kontaktannons) i Norrbotten, Sverige. Till & från for han dock åter för umgänge, & mötte då sin blivande fruga: nordfinska (LAPPI) Anneli. Tillsammans fick de tre flickor, av vilka moder är mellandottern. När Anneli i sällskap med väninnor kommit vandrande en danskväll, mötte hon Raimo som erbjöd lift. Så som hon har berättat det skedde följande: han var stöddig & hon tyckte inte om det - sedan gifte de sig.

 
 
Bröllopsfotografiet.

Bröllopsfotografiet.

 
 

Inte bara var morfar en KLOCKFANTAST & ett ess i schack (mor tog en gång över hans televisionsapparat på vilken spelschackrutor etsat sig fast i skärmen) - han var även tangokonung; tangokuningas! Vid en festiv afton dansade han så elegant tillsammans med Anneli, att en man bjöd de båda på alkohol för att ge dem bränsle att fortsätta sin excellenta tango. Hon var stolt när hon berättade om detta, men lika trumpen har hon varit när kvinnorna har stått på kö för att få en sådan säker förare.

 
o16 Tangoafton.

o16 Tangoafton.

 

Tangokonungen var en fruntimmersmagnet, som ibland fick hemsamtal från för mormor främmande, ljusa röster. Vid dessa tillfällen ägnade hon nog en mer el. mindre flyktig tanke åt de från ungdomen »välbärgade friarna av hög börd«, hon ibland har talat om.. som det inte blev någonting av, kanske för att de var - som mor min tror - »tråkiga«, & en busschaufför med glatt humör kan vara mkt. - ja, till & med stöddig & kvinnokär - men inte är han tråkig.

 

Vila i frid, Raimo Kallio.
1936 - 2o19

 
 
 
Raimo med familj.

Raimo med familj.

 
 

*Fritt översatt med hjälp av mormor:
Sömnens resenär, mot disig himmels strand i högan på det stora, vita solskeppet.

 

Abstrakt eter.

 
o18o9 Abstrakt eter.

o18o9 Abstrakt eter.

 
 

Abstrakt eter har precis anlänt till min gode vän & konstsamlare i Zu den Klippen, Bundesrepublik Deutschland, där även Rodnadssvan - lika i stjärnrymdsbotten & halsens röda linjer - bor. Dylika likheter är intet aktivt betänkt - det faller sig in, i perioditet.

 
 
o18o124 Rodnadssvan - detaljtydligare bild kommer vid tillfälle.

o18o124 Rodnadssvan - detaljtydligare bild kommer vid tillfälle.

 
 

Även den vita svanens röda måne går igen..

 
 
o19o1 Vit svan & röd måne.

o19o1 Vit svan & röd måne.

 
 

..& i Vit svan & röd måne likt i Hav, ser vi linjerna manifestera Fisken, en av den kosmiska vävens tidiga skapelser.

 
 
o171O Hav.

o171O Hav.